Thielska galleriet:4

Om jag var väl bekant med rummen med Fjæstad och Rickard Bergh

hade jag tidigare inte stiftat bekantskap med

”Munchsalen”

Under Munchs prträtt av Friedrich Nietzsche finns en soffgrupp utförd av Gustav Fjæstad

Ur utställningsbroschyren:

” Men inte bara svenskar. Thiel förvärvade elva målningar av norrmannen Edvard Munch ”min Munchvägg blir den ståtligaste som finns i  Europa”.

MEN

Strax innanför ingången bakom balustraden innan man klivit nerför trappan fanns

3 (TRE) målningar av August Strindberg som jag blev helt fascinerad av

Över huvudtaget ett HELHETsintryck utöver det vanliga

Läs mera om Ferdinand Boberg

Födelsedagsbarn 15

Detta var trädgården vi övertog när vi för drygt fyrtio år sedan flyttade in.

Nu ser det ut så här

Tallen har gått till de sälla jaktmarkerna

OCH

i stället har vi ju BORDET.

där vi upplevt många glada  gemensamma stunder

MEN

EN växt har överlevt:

Peacerosen prunkar ovanligt frodigt i år.

och överräckes virtuellt till

Dagens Födelsedagsbarn!

Uppehållsväder!

För första gången på minst en vecka hade de igår lovat uppehållsväder en hel dag.

NU

eller aldrig

 tänkte jag

OCH

gick en lång promenad längs stranden.

 Först gick jag dock litet längre in för att

föreviga mjölkörten som blommar längs vägen.

På grund av blåsten, och för att inte få en golfboll i huvudet,

 höll jag mig länge inne bland kryptallarna.

MEN

Så fick jag syn på ett sällskap med uppgillrad kamerautrustning

Vad hade de för sig?

Det framkom att de plåtade en modell som visade plagg

designade av Hillevi of Sweden!

William Withering

William Withering. M.D.

Physician to the General Hospital at Birmingham

I mina uppröjningsförsök har jag sedan åtskilliga år gång på gång stött på den här eleganta ramen, med sitt enkla papperstryck, föreställande  WW. Det är ju inget att (numera!) hänga på väggen – samtidigt som jag har svårt för att bara kasta bort den lilla ”tavlan”.

För det är det den är. 1957 när vi flyttade in i vår köpta lägenhet hade vi ju alls inga tavlor, knappt möbler. Det enda vi hade i riklig utsträckning var REKLAMbroschyrer från läkemedelsbolagen  (i egenskap av medicine kandidater)

Papperslappen ingick i ett sådant utskick. Färgreproduktioner av hyfsad kvalité var då ännu en sällsynthet, medan INRAMNING var billigt!

Den lilla tavlan prydde säkert i  en femtan  år våra  ”bibliotek”

(vi hann  flytta tre ggr)

 I samband med Sommarfesten avslöjades det att våra medicine studerande

inte kunde namnge den här växten!

”In 1785, Withering published An Account of the Foxglove and some of its Medical Uses,  which contained reports on clinical trials and notes on digitalis’s effects and toxicity:

Withering first learned of the use of Digitalis in ”cardiac (congestive heart failure) from an old woman who practiced as a folk herbalist in Shropshire, who used the plant as part of a polyherbal formulation containing over 20 different ingredients to successfully treat this condition. Withering deduced that Digitalis was the ”active” ingredient in the formulation, and over the ensuing nine years he carefully tried out different preparations of various parts of the plant (collected in different seasons) and documented 156 cases where he had employed digitalis, and described the effects and the best – and safest – way of using it. 

Så nu får jag behålla tavlan ett tag till…

Thielska galleriet:3

Efter studiet av Thiels korrespondens gick jag ut i en korridor, passerade det som nu är Cafeet och så stod jag plötsligt i ”husets hjärta” den vy som visas på TV när det är någon ny utställning på gång – rummet med Rickard Berghs Riddaren och jungfrun i blickfånget.

MEN

Grundlig som jag är slank jag in i ett sidorum

som visade sig vara Carl-Larsson-rummet.

OCH

Det var här som poletten trillade ner!

 DÄR

hängde ju Oscar Levertin

Ja, inte bara han:

Huset var ju fyllt med porträtten på förra sekelskiftets kulturpersonligheter, som brukar illustrera kommentarer och resonemang avseende dem!

Ernest Thiel själv blev ju porträtterad av alla sina protegeer

(avbetalning för lån?)

Följ den spännande fortsättningen!

Ännu en gång

Ännu en gång har MÄSTAREN åtnjutits, denna gång talande!

Melodifestivalen har inte varit ett favoritprogram under gångna år

MEN

i år

var jag en trogen lyssnare och fan till Thorsten Flinck!

givetvis

lyssnade jag på hans sommarprogram igår!

OCH

Jag blev inte besviken:

Han lyckades med konststycket att  sätta samman ett fullödigt program

VIA

KlasKättermus

Bobby Fischer

Svart vit Calypso (Monika Z)

Tore Skogman

sin åttaminuters död

Björn Afzelius

Åsa Nisse

Lilla Sofie och åter till Hackebackeskogen

avslutandes med Jerry Williams

Thielska galleriet:2

Eugène Jansson-utställningen omfattade fyra rum i fil längs framsidan. Sedan kunde man slinka in i en korridor och vidare in i ett litet rum några trappsteg ner

Där var ett porträtt av Hjalmar Söderberg

PÅ motsatta sidan hängde

ett kartotek.

Jag började bläddra

OCH

En fascinerande samling brev från alla tidens kulturpersonligheter i Skandinavien

Edvard Munck

Verner von Heidenstam

Gustaf Fjæstad

Också en konstnär min pappa intresserade sig för – mycket för hans idrottsprestationer!

Ivar Arosenius

En av mina käraste”bilderböcker” under barndomen var Karl Asplunds biografi över Ivar Arosenius i serien Sveriges Allmänna konstförenings publikation XXXVII utg 1928!

Hugo Alfvén

och många många fler….

Jag tillbringade åtskillig tid i det här rummet innan jag kunde slita mig loss och gå vidare…

 Läs den spännande fortsättningen!

 PS När jag slår på Google på Hjalmar Söderberg får jag upp den här ”gamla” bloggkommentaren av min bloggpal MINERVA!

Thielska galleriet:1

 Besöksbroschyren

 Jag utlovade en närmare redogörelse för mitt besök på Thielska galleriet 6/6!

Inledningsvis upplevde jag besöket som ett i leden att bekanta mig med Stockholms 1900-talskultur.

Jfr besöket på Valdemarsudde 2011

Årets särutställning gällde Eugène Jansson

En titt ut på väg in bland EJ:S ”blåa” tavlor.

Både den här

och den här har jag,

i reproduktion, som ung flicka på 40-talet stiftat bekantskap med via min far som ofta talade om ”blåmålaren”.

MEN

även mindre blå tavlor, ja alla de utställda var

förtjusande!

Han var en Stockholmsmålare av rang!

(De modernt populära homoerotiska tavlorna utställdes tydligen huvudsakligen på Valdemarsudde…)

Äppleträd

Det är ju 27 år sedan jag planterade mitt första äppleträd.

De senaste 20 har jag varit självförsörjande med äpplen

MEN

Årets skörd tar nog priset. Bilden ovan är från den 16 juni. Varje blomma tycks ha resulterat i en kart!

Alltsedan dess har jag flera ggr i veckan plockat av 100-tals …

Det märks knappt!

Nu får vi hoppas på en solig och varm sensommar .

Das Lesen XXII

I mitt inlägg Nyårsföresatser skrev jag:

Så min nyårsföresats är således att jag nästa år skall kunna summera en läslista 

 som omfattar FLER än trettiotvå!

OCH

Det går ju ganska bra:

Vid halvårsskiftet var det 22 lästa och recenserade!

Fortsätter jag i den här takten…

MEN

Sommarfesten har  dock inneburit att jag varit alltför upptagen för att

de sista två veckorna kunnat ägna mig åt ”serious reading”

MEN

När jag rotade bland de gamla ärvda böckerna för att hitta ”galna” presenter dök den här upp.

Carl Huldt var min fader, skrivet med min moders ”runda” stil.

”Våra dagars Berlin” visar sig vara  1933 då boken, benämnd Die Polizei wird nervös , utkom och översattes till svenska 1934. Jag började bläddra litet i boken:

Inledningen:(Obs att kommateringen är sådan den återfinnes i texten)

Kapitel 1

 Handlar om en sovande vagn på ringlinjen.

Det är inte just ovanligt, att en passagerare på ringlinjen i brist på lektyr tar sig för att mer eller mindre närgånget betrakta sina medresande, och något uppseende väckte därför långt ifrån en välklädd äldre herre, vars utseende tack vare de stora hornbrillorna påminde om en ugglas – särskilt som han inte alltför tydligt visade det intresse han hyste för sina medpassagerare.

 Föremålet för hans speciella uppmärksamhet blev av okända orsaker en cirka trettio års man, som kommit i allra sista ögonblicket. Den nyinstigne var klädd i påfallande vida byxor och vit pullover – hans fritt fallande yviga hår kontrasterade behagfullt med de skarpa dragen. Herrn med hornbrillorna var inte på det klara med om han hade framför sig en konstnär eller en sådan rik, ung man som inte hade något annat bekymmer än sin strävan att se annorlunda ut än vanliga dödliga. Först då han minuter senare blev varse, med vilken hänsynslöshet den långhårige drömmaren i pullovern stirrade på den blonda, unga damen mitt emot, kom han till den övertygelsen, att det inte gärna kunde vara fråga om något annat än en målare eller skulptör.

 Den i våra öron/ögon? otympliga texten, och det faktum att boken gavs ut just när Hitler blev installerad som  rikskansler av von Papen gjorde mig intresserad, så nu har jag läst hela boken.

OCH

Det har varit en ”spännande” upplevelse.

Inte så att själva handlingen känns spännande. Det är en märklig historia med en okänd gas ”B2”, som gör offren medvetslösa, sovande i cirka tre timmar, utan egentlig annan påverkan eller följder. Det rullas upp en historia där den tyska kriminalpolisen, tillsammans med en mystisk underrättelsetjänsteman  personifierad av en herr Zettwitz tydligen är något spionage från ” Hemlig underrättelsetjänsten för en främmande makt” (underförstått England)  på spåren.

 Historien innehåller utöver gasen, ett hemligt chiffer som skall forceras, en dubbelgångare till en fransk känd journalist, skuggning, undangömmande av hemliga dokument genom fotografisk förminskning:

 ”Säg mig hur stort är fotot? frågade Wilde (kriminalkommissarien)   Hela fotografiet är bara ett par kvadratcentimeter. men ni torde väl vara mer intresserad för hur stort ögat är eller rättare sagt för storleken av den fotografiska kopian av dokumenten – eftersom denna inte täcker hela det bortretuscherade ögat. Dokumenten som i verkligheten upptar ungefär tio ordinära trycksidor i en bok, har blivit så förminskade – åtminstone efter vad vår motpart föreställer sig – att de på fotot inte tar större utrymme än en knapp halv kvadratmillimeter.”

 …en ”försiktigt berättad” kärlekshistoria  mellan målaren och flickan han stirrade på i första kapitlet, en flykt med tåg, med en förföljning via flygplan….

JA

Tyvärr är detta vältrande i tekniska innovationer, med dito invecklade förklaringar, till förfång för  BERÄTTANDET När jag nu läst boken har jag fortfarande dåligt hum om vad som egentligen hände!

 MEN

faktiskt intressant som framställningkonst.

 Nu är det dags att åter ta tag i de HALVLÄSTA

 som

 Från svensk Medeltid

som jag ju slarvat bort – men återfunnit!

och

Tyska orden

Det bedrövliga sommarvädret gynnar ju DAS LESEN!