månadsarkiv: januari 2012

Januarigodis

Publicerat av
2

Nu har årets två mörkaste månader (22/11-22/1) snart avverkats. Någon vinter har vi inte sett till, men MÖRKRET är ju att lita på.
SVT har under eftermiddagarna bjudit på kvalitetsfilmer – nu senast  Howard´s end.
Jag har ju tidigare flera gånger med förtjusning sett A room with a view, också den filmatiserad på en roman av E.M.Foster.

Romanen är skriven 1910, filmen spelades in 1992.
Emma Thompson fick en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll.
Visst är den BRA!
Det är samma förtjusande yttre miljö från ”the gentrys” liv kring förra sekelskiftet, men denna gång med en bitter socialpolitisk intrig. Skådespeleriet är ju förstklassigt, liksom förmodligen Fosters roman!
En väl använd eftermiddag!

Partiledardebatten

Publicerat av
2

Jag har under det gångna året skattat mig lycklig att jag köpte och hittills hunnit läsa 17/22 häften om Sveriges statsministrar. Parallellt med att jag fått följa den svenska demokratins födelse tillsammans med de män som varit ansvariga för den, har ju motsvarande skeende inträffat i länderna i Mellanöstern. Grunden till Folkhemmet, som för oss som var unga på 50-talet, kändes självklart , lades ju under 20-talets turbulenta tid.

Jag har glatt mig åt sansen, modet och statsmannaskapet hos män som Branting,  Edén, Sandler,   Per Albin och Erlander, och när jag förstått hur nära det har varit att vi fick en kommunistrevolution 1917 eller gick Tysklands väg på 30-talet.

Mest imponerad är jag att förstå vilka intellektuella giganter dessa män med föga skolgång var!

Words, words,words;

När Håkan Juholt den 25/3 2011 blev vald till Partiordförande hade jag just läst den om Edén
Jag har inte, allteftersom jag avverkat de följande fram till Fälldin, kunnat undgå att  registrera skillnaden….

DESSUTOM
har jag ju i och med läsandet om Fälldins tid vid makten,  upptäckt hur i mångt och mycket 70-talet med oljekris, löntagarfondsdebatt och den tredje industriella revolutionen  har likheter med dagens finanskris.
Det är faktiskt intressant att först åhöra debatten, och sedan läsa kommentarerna från de olika tidningarna
Även Aftonbladet:
”Årets första partiledardebatt beskrivs på samma sätt, avgörande för Håkan Juholts ledarskap. 2012 har inte börjat bra. Opinionssiffrorna pekar nedåt och under en pressträff vid Folk och Försvar lyckades Juholt återigen trampa i klaveret.
Det blåser igen och den här gången var Juholts insats i partiledardebatten långt ifrån lika oantastlig som i oktober.
Visst, han får in en del svingar på Reinfeldt och han står pall när den borgerliga kvartetten anfaller. Men det är något som saknas, Håkan Juholt blir aldrig konkret.
Hans anförande är i princip högläsning ur partiets budgetmotion från i höstas – med alla sakpolitiska förslag kirurgiskt borttagna. Håkan Juholt målar med den breda penseln och tecknar en storslagen exposé över partiets färdriktning. Han håller sitt kongresstal, en gång till.”
Stringensen finns på ett annat håll. 
Jag är ju politiskt föga överens, men jag beundrar hans skicklighet!

Statsminister 17: Fälldin

Publicerat av
3
 1926-

Jag har ännu inte läst andra avsnittet av Bronshästarna men, min vana trogen, har jag flera böcker på gång för att tillfredsställa mitt tillfälliga ”mood”.
Så nu har jag avverkat ytterligare en statsministe, nr 17/22. Jag påpekade redan när det gäller Erlander att hans gärning har jag ett personligt förhållande till,

MEN
Fälldin är den förste i serien som fortfarande är i livet!

Författare är Olle Svenning, ledarskribent i Aftonbladet och under tidiga år, på Erlanders tid, medarbetare på dennes kansli.

 Han avslutar sitt Förord: 
” Jag följde som politisk kommentator detta 1970-tal. Att återvända till den perioden var lockande, inte minst för att betrakta tiden ur Thorbjörn Fälldins perspektiv,
Många har delat med sig av kunskaper och erfarenheter. Jag vill tacka alla. Ett särskilt tack till Solveig och Thorbjörn Fälldin som så generöst tog emot för långa samtal i sitt hem i Ås.”

När jag kastar mig in i boken reflekterar jag inte över detta
förrän jag efter 42 av128 sidor tänker:
”Vad tråkigt!”
Redogörelsen blir, genom att Fälldins uppväxt, skol- och bildningsgång fram till 1950-talet är föga berörd, opersonlig.

Den inleds med en analys av ”Tiden” dvs 70-talet :
Thorbjörn Fälldin förvandlade svensk inrikespolitik. Med honom som dominerande gestalt lyckades borgerligheten 1976 avsluta den mer än fyra decennier långa socialdemokratiska regeringshegemonin.

På sidan 43 blir TF statsminister.
 DÅ hettar framställningen till!
Problemen med kärnkraft eller inte minns jag ju tydligt. Äldste sonens engagement i Vattenfalls tyska verksamhet har ju gjort att jag så här drygt trettio år senare igenkännande följt Angela Merkels 

Bekymmel med Krümmel…


Däremot uppfattade jag inte på den tiden vidden av den ekonomiska krisen. Palme hade ju talat om ”det dukade bordet” – som i stället var ett konkursbo orsakat av alla löneökningar för de talrika LO-grupperna, samtidigt som storstilade satsningar på Stålverk 80 mfl visade sig vara floppar.:

” Stålindustrin bedömdes likt varven vara på väg mot undergång, oförmögen att klara konkurrensen med Brasilien och Sydkorea. Ägargrupperna var på väg att ge upp. Statliga NJA gick med kraftiga förluster, som tvingade regeringen till ständiga bidrag. I Borlänge ville Wallenberg och Stora Kopparberg göra sig av med Domnarvets Jernverk i Oxelösund. Fälldinregeringen förhöll sig inledningsvis avvaktande, hämmade av folkpartisters och moderaters skepsis mot statliga insatser. Åsling lät bygga SSAB, Svenskt Stål AB. Efter en längre omstrukturering och ett antal nedläggningar utvecklades bolaget framgångsrikt. Nils G. Åsling kallar SSAB sin mest lyckade insats.”

LO blev utmanat av SAF sedan Curt Nicolin 1976 blivit dess ordförande, han förklarade sig 1980 beredd ta konflikt på arbetsmarknaden.

För sitt hanterande av den grundstötta ryska U-båten i Karlskrona skärgård får Fälldin beröm

Det mest intressanta är att läsa om den bristande personkemin mellan Palme och Fälldin!:
Konflikten mellan de båda partiledarna har ofta psykologiserats och beskrivits som Palmehat mot Fälldin, eller som centerledarens revansch mot den socialdemokratiska överhet som Olof Palme ansågs representera.
I Dieter Strands ”Med Palme. Scener ur en partiledares liv ”säger Palme: ”Det är inte fråga om hat. Det är en fråga om ohederlighet. Mannen är ohederlig. Jag menar inte att Fälldin vill lura sin granne. Han är politiskt ohederlig. Det trodde jag inte först. Men nu ska jag inte låta lura mig mer.”
Centerpartister, exempelvis Gösta Gunnarsson, betonar att Fälldin från början inte var negativ till Palme, snarare respektfull, till och med beundrande. Gunnarsson daterar Fälldins vrede mot Palme. Den uppstod när han 1974 erbjöd centerledaren att bli landshövding i Västernorrland. Fälldin uppfattade förslaget som ett illa maskerat försök att göra sig av med en besvärlig motståndare. Han blev kränkt av Palmes initiativ.
Efter valnederlaget 1982 gick det utför med hans popularitet även i det egna partiet och han avgick 1985:
Han mer än antyder att en kupp iscensattes mot honom. Spår leder mot LRF, bland annat en av Fälldins före detta medarbetare i statsrådsberedningen. Fälldin ser dock främst de unga centerpartisterna som organisatörerna bakom hans påtvingade avsked.
Han förlåter dem aldrig, och han vägrade i mer än halvtannat decennium att besöka en centerstämma.Han kom först när barndomsvännen Haralds dotter Maud skulle bli ordförande.

OST:1

Publicerat av
Svara

Min kära granne Märta fyllde ju 80 år härförleden.
Alltsedan 216 årsfirandet har jag ofta återvänt till Oldsbergs ost
Då såg jag att man kunde köpa presentkort på Ost- och vinprovning.

Det fick bli presenten.

(jag köpte ett till mig själv också…)
Efter genomfört julfirande anmälde vi oss till årets första provning, lördagen den 14 januari.

Den försiggick i butiken – vi var minsann 25 stycken.
Monica Oldsberg berättade först om sin väg till ostaffären.
Sedan om ostens historik och osttilverkning.
(Gå in på hemsidan länken ovan för vidare upplysningar)

Vi provade 4 olika sorters vin

Vi började med ostbiten längst nere till vänster och gick till höger. Vinerna dracks i samma ordning, vart och ett till tre på varandra följande ostar.På pappret till vänster om kuvertet, med de gula ostarna, fanns en förteckning:
1. Le puy de fou  Get past. Baskien
2. Monte Enebro  get past. Spanien
3. Morbier de Cleron  Ko opast. Fransk (Jurabergen).  
Den svarta linjen är aska, som lades som konservering av små tillverkare som inte fick tillräckligt med mjölk för en hel ost efter EN mjölkning.
 Till dessa tre drack vi Sauvignon blanc
4 Brie de Meaux Ko opast. Monica påpekade hur viktigt det är att Brie skall vara opast.
(denna ost har jag ofta tidigare köpt av)
5 Gruyère Grottlagrad Ko opast lagrad 24 månader
6 Sivans Präst Ko opast 3 år Sic! Se Sivans ost!
Till dessa drack vi 6792 Campiolieti – ett vin den gamle och jag ofta åtnjutit!

7 Vesterhavsost Ko past. En dansk hårdost som är tillverkad på ett sydeuropeiskt sätt
8 Napoleon får opast
9 Cados Calvados Ko opast   Från Normandie , ”i calvados doppad brie;”
Till dessa tre drack vi Gewurztraminer
10. Münster Ko opast  luktande kittost från Alsace
11. Bleu de Causses Ko opast. Grönmögelost från samma by som äkta Roquefort (som är namnskyddad)

Till dessa två drack vi ett väl kylt sött vin av sauterne karaktär 4197 Chateau du Juge

Det var ingen tillfällighet att dessa fick avsluta.
Deras starka utpräglade smak dövar alla milda ostar. Skall antingen serveras ensamt eller sist!

Jag som ju botaniserat en hel del i ostar tidigare tyckte Monte Enebro och Cados Calvados 
var de mest spännande nybekantskaperna.
När jag skulle redovisa kvällen började jag rota bland mina tidigare införskaffade matböcker
OCH
hittade den här boken som den gamle köpt för 35 år sedan för extrapris. (= 8 kr)
Jag har aldrig haft tid att öppna den
MEN 
Den visade sig vara synnerligen njutbar – särskilt ett inledande kapitel om osttillverkningans historia.
Redovisas i ett följand avsnitt benämnt OST 2

Följ den spännande fortsättningen!

Halvtid

Publicerat av
1

Jag anser att VINTERN här vid Vikens horisont löper från den 15 november till den 15 mars.
De senaste två åren har det ju varit rejäl vinter, särskilt 2010-11. Redan den 29/11-10 var det dags att kliva upp på carportstaket och skotta, och innan året var slut fick jag göra om det den 18/12

 
Mest snö var det i början av januari
SÅ

 Bilden ovan är från i förrgår – inte har den kommit till användning!

När jag i november bytte till vinterdäck och därför organiserade om i redskapsboden såg jag till att snöskoveln stod nära till hand….

Någon trädgårdsskötsel har det heller inte blivit, det har ju blåst 15-25 sek/m mest varje dag. 
Samtidigt som det mojnade började SMHI  börjat prata om minusgrader och hotat med ett snöoväder framåt onsdag så jag fick bråttom att gå ut och ”vintra”.

 Det blev ju aldrig av att frostskydda min Agapanthus
MEN
Nu är det gjort!
När jag räfsade i rabatterna för att samla material till detta upptäckte jag att snödropparna redan är på G.
Fåglarna är tillbaka på revet – bl.a. två hägrar (känns igen på en annorlunda siluett jfr skarven) som tydligen  tror på sol och vår!

Vår saga 8: Paris

Publicerat av
2

Under våren 2011 var jag ju flitig  med att berätta Vår saga. Avsnitt 7 publicerades 26 augusti och utfäste:

Jag lovade att berätta varför Charles Aznavour är en så viktig person i mitt liv.
Dessförinnan måste dock perioden februari-maj 1955 redovisas!
 MEN
Sedan blev jag ju inviterad att följa med till Oxford – och så gick hösten i ett enda schwisch!
Först nu när jag fick anledning länka till avsnitt 7 mindes jag
OCH
upptäcker att jag nästan har ett färdigt inlägg som utkast:

Under vårterminen 1955 hade vi successivt blivit alltmera förvissade om att vårt öde var gemensamt.
Den gamle hade vid åtskilliga helgbesök i Helsingborg lärt känna mina föräldrar (och vice versa)

MEN
Hans familj bodde ju i Frankrike, närmare bestämt i Tarbes.
SÅ
Det bestämdes att vi skulle åka ner till dem och förlova oss när vårterminen var över.

Pers far, född 1909 i Karlskoga, arbetade hela sitt  liv för Bofors. Det gjorde han även i Frankrike. Han var  under två år utlokaliserad dit för att kontrollbesiktiga de 40-mms kanoner som franska staten byggde på licens. Medan hustru och den gamles yngre syskon bodde i Tarbes åkte min blivande svärfar omkring härs och tvärs i Frankrike, inspekterade och kontrollerade. Han var en flitig gäst i Paris och hade ett stamlokus Hotel Helder vid Rue Helder!
I början av juni tog vi så Nordexpressen ner till Paris och blev installerade tillsammans med resten av familjen, som åkt upp från Tarbes, på Hotel Helder för en två veckors Parissejour.

Läs mera

Vi hamnade ju mitt i smeten bara ett stenkast fråm Boulevard des´Italiens. Vi kastade oss ut i den befriade staten – vi var inte så många turister på den tiden. Utanför ett etablissement på Boulevard des Capucines stod man och sålde biljetter till en musikshow på ”Olympia”. Vi köpte och steg in. jag minns fortfarande det fantastiska programmet!:
It may have opened as a music hall under the German occupation of France during World War II, but certainly in 1945 after the Liberation, it was a music hall free to Allied troops in uniform. Attendees had to listen to the playing of four national anthems before the varied programs that always ended with a spirited French can-can performed by dancers, some of whom were no longer young. Thereafter, at times it may have reverted to movies again until Bruno Coquatrix revived it as a music hall with a grand re-opening in February 1954. 
—-
Édith Piaf achieved great acclaim at the Olympia giving several series of recitals from January 1955 until October 1962.
I synnerhet som vi såg variteten två gånger. 
Hotellvärden på Helder hade fått gratisbiljetter av  les pompiers som han erbjöd oss.
(troligen hade Alla i Paris fått sådana…)
Eftersom vi tyckte programmet var svindlande bra såg vi det gärna en gång till:
Charles Aznavour  sjöng således. Det stod i programmet att han var armenier minns jag.
Sedan var det mimkonstnären Marcel Marceau
Kvinnlig sångstjärna var Patachou
Slutnumret var Sidney Bechets orkester med fullt ös!

Dyrlægens Natmat

Publicerat av
Svara
Det milda vintervädret innebär plötsligt att jag får litet tid att fortsätta redogörelsen för  

 Efter den händelserika VT 1955 vidtog så oxveckera´  under höstterminen. Jag hade ju ett rum på Studentskegården som låg nära Lasarettet och de medicinska institutionerna Med kem, Fysiologen och Patologen. För att sanera ekonomin träffades vi hos mig för gemensamt lunchätande.

 Jag har bara två foton från mitt rum på Studentskegården  – det på den gamle och min krukväxt (se länk ovan) – och detta. 
Det är från det högtidliga firandet av  att jag blivit med.cand.  Pappa Calle, Mamma Eva, Faster Stina och Farbror Hugo tog tåget ner och vi gick på Akademiska Föreningen och avåt en bättre lunch. Kaffet serverades på mitt rum.
Huldtapågarna passade på att vila middag i väntan på tåglägenhet hem till Helsingborg.
När det gäller inredningen kan särskilt noteras SAS-affischen som var à la mode och
vår dyrgrip Radiogrammofonen som mamma Eva sitter på!

Min utbildning hade fram tills nu inte fokuserats på matlagning, men jag tog mig verket an:

Min fyra år yngre syster hade just avslutat sin skolköksutbildning.
Hon hade beordrats inköpa ”Kokbok för skola och hem”(vid denna tid var det ju inte fria läromedel…) som t.ex. i detalj skildrade tillvägagångssättet  om hur man koker potatis. Denna kom väl till pass liksom Kooperativa Förbundets tidning tidningen VI:

Tidningen hade sin största upplaga 1947, då den uppgick till 676 000 exemplar, motsvarande 40 procent av Sveriges hushåll.

KF (= Kooperativa Förbundet) hade ju under kriget startat KF:s Provkök som redan 1951 gav ut första upplagan av Vår kokbok, men den införskaffade vi först 1960.

Däremot kunde man via tidningen Vi för 60 öre köpa detta särtryck av 
nr 7/-55 av tidskriften Vi husmödrar!
Det var sensationellt med så mycket BILDER
dessutom 
I FÄRG!
Skälet att jag köpte häftet var den första ingående beskrivningen på svenska för gemene man hur man gör danska smörrebröd!
Här är en bild på de almindeligste
Dyrlægens Natmad (= Veterinärens nattsmörgås)
är en favorit:
Bred ett tjockt lager leverpastej (Obs dansk!) på en skiva rugbröd
(det står franskbrödsmörgås i häftet, men det är FEL, troligen en eftergift till svensk smak 1955)
 Bred ett lager fläskflott ovanpå leverpastejen.
Lägg en skiva stelnad sky ovanpå flottet.
Täck hela smörgåsen med skivor av saltkött minst 4 st lagda i veck.
Garnera med sky och något grönt
Beräkna 1 hg leverpastej och 1 hg saltkött till 2 smörrebröd
Behövde påpekas!Den danska frikostigheten med pålägg var ju okänt i Sverige vid denna tid!

 Utöver bilderna var texten i övrigt gammaldags präktig. Den 38-sidiga utgåvan, varav 9 sidor bilder, inleds med tre sidor betitlat BRÖDET och EN sida om Margarinet .
En sida är betitlad Hur man skär, brer och lägger på!
Detta uppslag var en sensation 1955!
Varma smörgåsar, sandwiches och smörgåstårtor fick också sin beskrivning.
MEN
Det enda avsnitt jag någonsin begagnade mig av var smörrebrödsframställningen
som t.ex
HC Andersens Favorit (leverpostej, bacon och champinjoner), Rejer i Trængsel;

Läsfröjd II:1

Publicerat av
2
 Ivrigt har jag nu givit mig i kast med bok 2/-12 se ovan. Som bekant har den funnits i hushållet sedan 70-talet och tydligen är det inte bara den gamle som läste den. Jag hade ett motstånd eftersom jag trodde den var väldigt ”high brow”,och under yrkeslivets tråk och tvång inte kände mig kapabel att tillägna mig den…

MEN
Så fel jag hade…
ELLER?
Först, när jag läste de inledande 9 sidorna under rubriken MANDALA , tänkte jag: ”Så dumt av mig att inte läsa detta för trettio år sedan.” Vid närmare eftertanke dock , och när jag jobbade mig igenom kapitel 3 benämnt  Pallas Atena, och som är femtio sidor långt, så är jag glad att jag har väntat tills jag, via ingående studium av Sture Linnérs författarskap är någorlunda bevandrad i Iliaden och Odyssén!

MEN
Vi tar det från början:

Det är en essäbok.
INNEHÅLL

Även det andra kapitlet betitlat Det lysande ögonblicket, är en enkel, koncentrerad,personlig och tydlig beskrivning, denna gång  av begreppet ZEN.
 
I förbifarten berättar han på dessa 17 sidor även  om HAIKU:
”I den japanska litteraturen spelar Zen en betydelsefull roll. Många kännare är ense om att den främste japanske lyrikern genom tiderna  är vandringsmunken Basho,  som levde på 1600-talet. Basho skapade en ny diktform, en kortdikt som kallas för haiku.”
Fagerberg ger också exempel på haikus av Basho och analyserar dem ex:

Stillhet
Cikadornas röster
Genomtränger klippan
Stillheten och klippan representerar här helheten, det förblivande. Det tillfälliga är cikadorna, eller sångstritarna, som är kända för det oväsen de kan prestera. Syftet med haikun är att åstadkomma ett meningsfullt samband mellan dessa två element. Det sambandet skall upplevas i ett ögonblick av klarhet, eller också kan haikun användas som utgångspunkt för meditation.
Sedan skulle jag ge mig i kast med det femtio sidor långa kapitlet om Pallas Atena. På grund av den serena inledningen, och yngsta barnbarnets specialintresse som är grekiska myter, väntade jag mig en faktisk och analytisk berättelse om Atena
För att citera Tony Blair:
I was stunned!
En kortfattade beskrivning av innehållet blir att det handlar om James Joyce´ författarskap, och inleds sålunda:
I ett kafésamtal med sin elev George Borach berättade Joyce att han som tolvåring fängslats av Odyssén, och att han sedan dess ständigt återvänt till dess tema, det mänskligaste och mest omfattande av alla, trots Hamlet, Faust och Dantes gudomliga komedi.
Förklaringen kommer en bit in:
Det finns förstås inget övernaturligt hos Homeros. Visserligen slungar Zeus sin blixt, Poseidon rör upp stormar, Hermes förmedlar budskap och Pallas Atena ger Odysseus nytt mod – men hela denna gudaapparat är ju endast ett sätt att tala i bild. En gud är en framställning i bild av ett element i människans psyke.
På fjärde sidan avsnitt 4 i kapitlet betilat PA läser vi:
Det är vänskapen mellan Pallas Atena och Odysseus som hållit Odyssén levande i tretusen år.
Sedan följer 46 sidors resonemang om vad JJ egentligen försöker säga i Dublinbor resp Ulysses.
MEN
Inemellan finns inskjutna kommentarer som:
Avsnitt 27 
 Mängden fula hus i Stockholm är skrämmande. Kärlek i poseringsateljén, arkitektur i Stockholm, det är samma sak. Dragen i hyresvärdarnas ansikten är tydligt återgivna. Om Kristus kom till Sverige idag skulle han skickas till AMS för omskolning.
Det sex sidor långa avsnittet Guden som skrattade, är en allegori med de grekiska gudarna i en modern tillvaro: Zeus  tittar på ishockey i TV.
”Världsmästerskap,” sa Zeus ”vilken hybris. Det är bara några barbarstater från norra och östra Europa. Jag borde sätta dem på plats. Jag borde slunga min blixt mitt ibland dem. Om bara Dionysos kunde hålla sig borta en stund, så att jag inte skadade också honom”.
Så skildras hur Dionysos också följer ishockeymatchen, vrålar i extas, hoppar högt och viftar med armarna
” Det är han som tagit över,” sa Zeus.” Han är den enda Gud som dyrkas i denna tid. Det enda som duger är det dionysiska smacket, den stora gemenskapsbrasan. Så hade jag inte tänkt mig att det skulle gå. Pallas, vad var det jag hade tänkt mig?
Kommen så här långt var jag väldigt nyfiken på vad kapitlet Hemingway (35 s) skulle innehålla!?
Ännu en gång skiftar SF spår:

Ytligt sett är avsnittet en 35 sidor lång recension av Hemingways roman Över floden in bland träden som publicerades 1950. Fagerberg tycker att det negativa mottagande som denna roman fick vittnar om att   litteraturkritiker världen över grundligt missförstått boken:

Dagskritiken reagerade surt på över floden in bland träden. Man var i stort sett ense: Hemingway hade skrivit sin sämsta bok, också i absolut bemärkelse var det en usel bok. Erfarenheten visar att något annat inte är att vänta när det gäller ett konstnärligt arbete som behandlar ett verkligt och pågående problem och som därför kräver kärlek och självständig tanke hos bedömaren.

—
Hemingway tog mycket illa vid sig. Det som smärtar en konstnär mest är känslan av att det framälskade verket försvunnit rakt ut i rymden, som Aniara, trots en satsning av alla resurser. Hemingway, som försökt komma vidare från den primitiva stridens schablon, hade blivit ordentligt missförstådd, och därtill kom att han själv måste haft en känsla av att det inre problem han arbetat med inte hade blivit slutgiltigt löst. Den Cantwell  (bokens huvudperson) som dog i baksätet på sin bil efter att ha skrivit sitt testamente till Renata, hade inte hunnit  mer halvvägs. Men även så hade han hunnit längre än de flesta.
—-

Den gamle och havet, som publicerades två år senare, 1952, kan visserligen betraktas som en perfekt illustration till det tredje steget i Jungs utvecklingschema,”den vise mannen”, men den vishet det här gäller är av den art Hemingway hade innan han började arbeta med Cantwell.
Det var alltså fråga om ett återfall. Publik och kritik hälsade den gamle Hemingway med glädje, nu med en tillsats  av sentimentalitet. Kriget vansinne var ännu i friskt minne och det kändes skönt med en oförtruten boy-scout som Den gamle. Upplagorna steg i höjden och Nobelpriset kom på posten: så mycket krut fanns det kvar i Hemingway att han avstod från galaspektaklet i Stockholm.
    Helt dukade han inte under för Dionysos.
 
 Stonewall Jackson 1824-1863
Titeln är ett citat från Stonewall Jackson som ju  skildrats av Frans G Bengtson i Litteratörer och militärer.

Den har jag sedan tidigare  på OM-läsningslistan! 

I kapitel 6 Trådar i väven dyker så äntligen bronshästarna upp. Det är i samband med vad man förstår en turistresa med buss som han vid guidening i St Marcuskyrkan får syn på dem och reflekterar över deras öde ;
I resehandboken stod att bronshästarna var gjutna i Grekland på 300-talet före Kristus.Som eventuell upphovsman angavs självaste Lysippos, ”den störste konstnären enligt de gamles egen uppfattning,” mannen som lät Animas sinnliga gnista springa fram också ur de allvarligaste gudar. Hästarna hade tagit en  plats i mångas fantasi. Någon hade skeppat dem, trodde man, över havet till en triumfbåge i Rom, och därifrån reste de tillbaka mot öster för att sättas upp i Konstantinopels hippodrom. Dogen Dandolo fick syn på dem år 1204 och lastade dem på ett skepp till det mäktiga Venedig. Napoleon tänkte på nytt i triumfbågar och tog dem som krigsbyte till Paris, men hans kejsardöme blev ej gammalt. Efter dess fall återlämnades bronshästarna till Venedig, där står de nu och sjunker sakta i havet.
Turistresan fortsätter till Florens och Uffizierna där han står begrundande framför ett porträtt av 
Efter en tillbakablick till Kina och taoismen, via Dostojevskis Bröderna Karamazov handlar huvuddelen av kapitlet om  Hermann Hesses Stäppvargen utmynnande i:

Grekisk helhet representeras i första hand av Zeus, men Pallas Atena, som står honom närmare än någon annan av de olympiska gudarna, utvecklades av Homeros  till helhetssymbol. Dessutom står hon för impulsen och vägen till helhet, vilket förklarar att Joyce och  Hesse uppfattade henne som Anima. Såväl fågelflickan som Hermione vädjar i början till psykets helhet, men eftersom både Joyce och Hesse sitter fast i tidens sexuella tvångsneuros sker snart en urartning till Kalypso. Bloom och Stäppvargen kommer ingenstans; Bloom leds i själva verket bakåt, till den livmoder ur vilken han kommit. Marion Blooms slutmonolog inskärper med största tydlighet vad som är hans Itaka.
Slutkapitlet i del I :  kapitel 7 Speglar kring Tintomara handlar ganska konkret om tillkomsten av Carl Jonas Love Almqvists   Drottningens juvelsmycke.

Kapitlet avslutas sålunda:

Naturen tindrar i Almqvists prosa – allt måste börja på nytt. Det enda som finns kvar i spillrorna efter det romantiska äventyret är några ord som Tintomara ritat med knappnål på ett löv: Minns verket!

Hur länge ska vi tanklöst pendla fram och tillbaka? Symbolens innebörd är dock tydlig Minns verket.

Nu ska jag ge mig i kast med den andra delen:
STRIDENS ARKETYP 
Följ den spännande fortsättningen!

Fönster

Publicerat av
Svara
Igår var det åter veteranorientering.
Rune Isaksson hade förberett ”fönster”-orientering
DVS
Vi fick bara en liten glimt av kartbilden vid kontrollen. 
Det gällde att gå kompass. 
Här är t.ex kontroll nr 7, B;
(Vi som sprang korta banan skulle bara ta kontrollerna 3-11.)
Förmiddagsvädret var  varmt men mulet med litet regnstänk – bilderna blev mörka !
Kontroll 7 litet senare och från ett annat håll.
Vi har ju sprungit härs och tvärs i Pålsjö skog, 
så det var inte så svårt att ana sig till belägenheten,
+ att det ju är fri sikt så det gärna blir ”tåg”.
MEN
Kontroll 8
På hemvägen klarnade det upp. 
Dagen har tilltagit 30 minuter och solen går ner efter 16!