Brighton rock

Ja, så har det hänt igen:

Nu när jag kommit igång med läsandet , är det alls inte de böcker jag omsorgsfullt PLANERAT läsa som jag lyckas ta del av.

Karin Nilsson längst ner till höger
(Obs frisyren – typiskt fyrtiotal…)

Det bedrövliga augustivädret har inneburit att jag börjat försöka bringa reda i mina bok- och tidningshögar, som samlat sig i sängkammaren. Med Utøja-händelserna i färskt minne blir jag, när Graham Greenes Brighton Rock plötsligt dyker upp,  inspirerad att LÄSA OM den.

Jag måste ha varit ca 14-15 år när jag läste den, en av de första på engelska. Utöver vår ordinarie lärare i engelska, tillika klassföreståndare, Karin Nilsson, hade vi en ”extralärare”. Han var engelsman, hette Hewitt. Hans uppgift var att lära ut konversation och förståelse, samt orientera oss i engelsk litteratur. Böcker han talade sig varm för minns jag var The Good Compnions av J.B. Priestly och således Brighton Rock av Graham Greene. Den senare kanske till och med ingick i kursen, i varje fall köpte jag ett exemplar och har haft ett minne av att jag läste den

Det jag minns är ju huvudpersonen Pinkie som en psykopat (därav jämförelsen med Anders B-B). Jag mindes också att jag trots lärarnas entusiasm inte tyckte den var särskilt bra .
När jag nu läser om den börjar jag tveka om jag faktiskt läste den ”på riktigt”.  För det första är det ganska svår engelska för en nybörjare. Så t.ex fattade jag inte att Brighton Rock är en sötsak!

För en luttrad 76-åring är däremot boken BRA!
 

Utgivningsåret är 1938. Det skildras en strid om herravälde i den undre världen, där den 17-årige Pinkie tagit makten över sitt gäng efter att deras ledare Kite, dödats av en konkurrerande liga. För att sätta sig i respekt tar han initiativet till ett gengäldande mord. Vi får följa hans tankar och känslor av omnipotens, men även stigande frustration när han märker att det finns personer som sitter på avslöjande iakttagelser som kan kullkasta det resultat som polisutredningen kommit fram till; att mannen ”Fred”, dött av ”naturliga orsaker”.


Graham Greeen beskriver i detalj det myllrande nöjeslivet på pirarna i Brighton, vädret och Pinkies reaktioner, hans totala brist på empati. Hans självbild är att han är smart med full koll, men blir mer och mer desperat när han märker att händelserna inte går hans väg. I sin frustration och egocentricitet felbedömer han sina gängkompisars handlanden och uttalanden och blir livsfarlig även för dem.

Så småningom glider handlingen mer och mer  i bakgrunden, och det blir istället en diskussion om MORAL och Rättfärdighet. Både Pinkie, och den unga flicka Rose han känt sig tvungen att gifta sig med (en jurudisk nöt!) för att eliminera faran från hennes vittnesmå har vuxit upp i ett fattigt område med katolsk tro.
Det finns också en litet tvivelaktig kvinna som dricker och röker för mycket och troligen är litet lätt på foten, som dock är RÄTTskaffens och har kommit på att här finns något som inte stämmer, och  utrustad med civilkurage bestämmer sig för att gå till botten för att vaska sanningen.
Jag tycker denna konversation mellan henne och Rose beskriver pudelns kärna:

”I know one thing you don´t. I know the differenc between Right and Wrong. They didn´t teach you that at school”
Rose didnt answer; the woman was quite right; the two words meant nothing to her. Their taste was extinguished by stronger foods-Good and Evil. The woman could tell her nothing she didn´t know about these- she knew by tests as clear as mathematics that Pinkie was evil- what did it matter in that case wheather he was right or wrong?

Inget att sätta i händerna på 14-åringar!
MEN
Som ledtrådar till inte bara Anders B-B handlande, utan även till vad som hände i Croydon är den intressant.

OCH
De sista  trettio sidorna är magnifika!

Berlin:7 Gendarmenmarkt

Gendarmenmarkt ca 1900

Kapitel 3 i boken om Berlin är Preusserkonungarnas Berlin ss 37-61

Där berättas om hur Fredrik den III av Brandenburg blir Fredrik den I i Preussen:
Den 18 januari 1701 kröntes den ”store kurfurstens” efterträdare Fredrik III till Fredrik den I av Preussen. Han satte själv kronan på sitt huvud, precis som Napoleon senare gjorde, och liksom den franske uppkomlingens kröning var Fredriks lite speciell.
I hans fall skedde detta inte i den egentliga residensstaden Berlin utan i Königsberg, numera Kaliningrad i det numera ryska Ostpreussen. Dit begav sig den praktälskande Fredrik med tusen hästar, trehundra karosser och en kröningsmantel vars värde lär ha motsvarat ett ton guld. Sålunda blev han inte ”kung av Brandenburg” utan ”kung av Preussen”,  ett område nordöst om Brandenburg som inte hängde ihop med baslandet vid tidpunkten för kröningen. Först när Västpreussen erövrades från polackerna av Fredrik II 1772 kan vi tala om ett någorlunda sammanhängande kungadöme – bortsett från diverse enklaver ända borta vid Rhen och rentav Schweiz.

Han var praktälskande, byggde 24 slott! Hans andra hustru , Sofia Charlotta, lär ha varit mycket vacker och vitter, omgav sig med tidens lärde. Till henne byggde han slotten Charlottenburg som är ett av de få 1700-tals slott som klarade både andra världskriget och Ulbrichts härjningar!
Fredriks efterträdare var sonen Fredrik Vilhelm I som regerade 1713-1740. Det var han som var ”soldatkungen”. Han reducerade hovstaten till en femtedel, bl.a. genom att enbart använda sex slott, resten såldes eller arrenderades ut. Pengarna som frigjordes satsade han på armén.


Enligt den franske politikerna Mirabeaus berömda yttrande vid Fredrik II:s död var Preussen ”ingen stat med en armé, utan en armé med en stat”
Kända är ju ”de långa karlarna”:
”Under Fredrik I var Berlin ett Nordens Aten, under Fredrik Vilhem blev det ett Sparta skriver Fredrik II i sin krönika. De frigjorda pengarna satsade han på en slagkraftig armé och på de ”långa karlarna”, ett livregemente med omkring två meter långa soldater, som värvades inte bara i hemlandet utan också från andra länder. De var inte bara för syns skull som i fallet med Adolf Hitlers långväxta SS-garde, de gamla mynningsladdarna kunde nämligen hanteras bättre om skytten var lång”

Snoilsky har ju förevigat de långa karlarna i sonetten Gammalt porslin

1740  tog Fredrik II, kallad ”den store” över. Han var ju betydligt mera positiv till humaniora och de sköna konsterna. Utöver sitt Potsdam med Sans Souci och Neues Palais  förskönade han även Berlin.

 Under våra strövtåg den tredje dagen hamnade vi så på Gendarmenmarkt.
Soldatkungen lät bygga kyrkor både i Potsdam och i Berlin, alla med höga torn som en parafras på ”det långa gardet”, men det var sonen Fredrik II inte så värst intresserad av. Han tog i stället itu med den gamla religionstvisten mellan reformerta och protestanter som gick likt en stafettpinne mellan tronföljarna. Han dekreterade allmän religionsfrihet och ett ofta citerat yttrande av honom lyder:Alla religioner måste tolereras och vederbörande ämbetsman måste hålla ögonen på att ingen av dem sätter krokben för den andre, i övrigt får var och en bli salig på sin fason”
Intressantast blev förskönandet av Gendarmenmarkt med dess två kyrkor, en tysk och en fransk med ett teaterhus* emellan sig. Den franska kyrkan som byggdes i början av 1700-talet, var ytterst enkelt inredd och efterbildade templet i Charenton utanför Paris, hugenotternas centrum, tills Ludvig XIV lät riva det 1685
.
Den hugenottiska arkitekten Gontard fick av  kungen i uppdrag att förse båda kyrkorna med arkitoniskt identiska 71 meter höga kupoltorn, mest för syns skull och åter utan egentlig funktion.
 Framför Konzerthaus * står en staty av Friedrich Schiller

Nuvarande Konzerthaus´, tidigare Schauspielhaus´, ursprungligen designat av berömde Schinkel , öden avspeglar en hel del av Berlins senaste 200 år!

Gulli

2005-08-10
som tävlingsarrangörer
Idag tar vi avsked av underbara Gulli.
Alltsedan 1994 och in i det sista har hon tillsammans med 91-årige maken Åke varit en medlem bland Veteranerna och alltid spridit glädje och värme ikring sig.
Mestadels har hon ingått bland de promenerande ”damerna”.
Här vid Lerbergsstugan  2008 längst till höger

Jag kommer att sakna DIG, men fortfarande bli glad när jag tänker på DIG!

Kvällsandakt

med Nachspiel!
Vi avstod från Allsång på Skansen och travade iväg till Kvällsandakt i Vikens kyrka
Efter kaffe med dopp i kyrkstugan gick vi tillbaka till kyrkan och bänkade oss för
Vocal six

 Det var glatt, rytmiskt och roligt.

De avslutade med ett potpurri på gamla Tom Jones-hits.

Hemgående konstaterade vi att vi att höstmörkret börjar smyga sig på oss…

Old age

Vad skönt att jag inte är ung!
sjöng Zarah
Häromdagen fick jag detta brev från min kära kommun:

som ju  handlar om JoJo – kort. Jag har sedan något år tillbaka njutit av denna innovation. Genom att ladda Jo-jo-kortet och sedan vifta med det på buss, tåg och färja i hela  Södra Sverige, inklusive Själland  åker jag vart jag vill. Sedan jag blev änka är det ju högst oförmånligt att ta bilen.
Brevet från kommunen handlar om att vi som är 75+ nu får ett GRATIS-kort som från den 15 augusti ger fritt bussresande överallt inom Höganäs.

Jag störtade omedelbart ner till busshållplatsen ”Viken Fortet” (fortet, ett Per-Albinvärn, är rivet men dröjer sig kvar i hållplatsnamnet) och gjorde min FÖRSTA bussresa till centralorten på de fyrtio år vi bott i kommunen!

Det var en provresa för jag visste inte ens var hållplatsen numera är belägen.
MEN
Den ligger lägligt till för matproviantering. Priserna på de stora matvaruhusen underskrider ju väsentligt lokalaffärerna. Jag tjänat t.ex 4 kr på varje liter Proviva, och 3 kr per liter Vaniljyoughurt….

Däremot köpte jag inga äpplen….
Många bäckar små!

Das Lesen XVII

Fjärde juni var jag fylld av tillförsikt. Här skulle läsas!
Den nittonde juli hade jag återvänt till verkligheten – det bidde en tumme…

MEN
Orsaken har varit något positivt: Jag har verkligen upplevt en härlig sommar med familjeliv, sol och bad, och nu senast resan till Berlin som jag alltfort håller på att redovisa – tiden och orken för läsande har varit sparsam.
Sikta mot skyn för att nå skogsbrynet!
Den minnesgode och flitige läsaren av denna blogg kanske erinrar sig bakgrunden till mitt införskaffande av denna bok?
När det i juni blev överenskommet att den djefla mannen med sina två döttrar och jag skulle resa till Berlin tillsammans, satte jag igång att läsa:
Boken är på 365 sidor uppdelade på 12 kapitel . När vi anlände till Berlin var jag mitt uppe i det åttonde ss 213 -267 som handlar om tiden 1925-1945.

Kapitel 1 Hur börjar Berlin?  
ca 1200 – 1500  10 sidor
Berlins historia kan sägas börja på 1200-talet då det fanns två samhällen: Berlin på högra stranden av Spree, och Kölln på en ö i floden. De bildade 1307 en union för at hävda sig bättre mot markgrevarna av Brandenburg.
Det bedrevs faktiskt omfattande skeppsfart på medeltiden i detta område. Från Berlin skeppades råg och ekvirke, medan berlinarna ville ha tyger från Flandern och sill och andra fisksorter från Östersjöområdet. Från öst importerades skinn och pälsar. Öl, humle och vin var också begärliga artiklar, fastän berlinarna själva bryggde öl och till och med odlade vin. Visserligen dominerade ölet både som kall och varm dryck, men 1565 fanns inte mindre än 70 vinberg och 26 vingårdar i Berlin, bl.a. på Prenzlauer  Bergs sluttningar.

 Den äldsta kyrkan är Nikolaikyrkan som anlades under 1200-talet. 
Berlin har alltsedan tillblivelsen varit en multikulturell stad :
”Redan 1290 fanns det judar i Berlin. Eftersom det var förbjudet för de kristna att ta ut hög ränta var judarna de enda som kunde bedriva penningaffäre, vilket var nödvändigt för handeln. De skyddades genom privilegier både av den tyske kejsaren och av påven, men det var privilegier de var tvungna att betala höga avgifter för. de var också tvungna att klä sig på ett igenkännbart sätt och tvingades bl.a. bära en spetsformad hatt. Men judarna kunde liksom andra invånare erhålla medborgerliga rättigheter, och något getto existerade inte. De hade egen skola och en egen lärare och de jordfäste sina dö på en särskild begravningsplats i Spandau. den första judeförföljelsen satte in efter den stora pesten 1348-49, vilket man enligt känt mönster gav judarna skulden för. Sedan dröjde det ända till 1500-talets början innan judepogromer ägde rum.
I söder hade tempelriddarna slagit sig ned. Om det vittnar namnet Tempelhof... ”
Kapitel 2 Det protestantiska Berlin  1500-1700 11 sidor
”Luthers reformation som startade i Wittenberg spred sig snabbt till Brandenburg.”
Intressant är att de följande konflikterna inte rörde sig om en trosstrid gentemot katolikerna utan en rivalitet mellan lutheraner och kalvinister! Ända upp i furstehuset fanns skärningspunkten: Kurfursten Johan Sigismund var reformert, medan hans gemål, liksom borgerskapet var lutheran. 

En som blev inblandad i striden mellan lutheraner och kalvinister var Paul Gerhardt, 1607-1676
psalmförfattaren som bl.a. givit oss I denna ljuva sommartid och O huvud blodigt sårat 

Den kalvinistiska bildstormen (när de gjort sitt  fanns det stort sett inte mycket kvar av inredningen utom ett bord där altaret stått) upprörde de lutheranska borgarna och natten mellan den 3 och 4 april 1615 gick de till öppet motangrepp: de kastade sten på de reformerta predikanternas hus och plundringar och blodsutgjutelse följde.

Brandenburg blev mycket drabbat av 30-åriga kriget. Tronföljaren, sedermera ”den store kurfursten” Fredrik Vilhelm skickades på grund av oroligheterna till Holland för utbildning.När han återvände 1638 var Brandenburg ett förstört land:

När han 1640 tog över tronen efter den bräcklige Georg Vilhelm bjöd Berlin en deprimerande anblick:nästan hälften av all hus var förstörda, och stadens invånarantal hade reducerats till hälften sedan krigets början.

MEN
Den enes död den andres bröd
När Ludvig den XIV 1685 upphävde ediktet i Nantes tvingades de franska protestanterna, hugenotterna, som var kalvinister att emigrera. Det rörde sig om cirka 200 000 personer, en tjogondel av den franska befolkningen.
Kurfursten tog chansen att förstärka det avfolkade Brandenburg, han tog emot 20 000, varav 6000 hamnade i Berlin. Staden blev den mest hugenott-täta i Europa, var femte berlinare var hugenott.
Hugenotterna bodde avskilt från den inhemska befolkningen, de hade egen stadsförvaltning, egen kyrklig förvaltning egen domvärjo, ett franskt gymnasium och särskilda skrån.
Läs den spännande fortsättningen!

Berlin:5 Aftonstund vid Brandenburger Tor

Efter Topografie des Terrors ägnade vi några timmar till shopping på Friedrichstraße, för att slutligen vid 20-tiden uppnå Unter den Linden. Det var fredagkväll och tjänligt väder, turisterna myllrade.

 Gary fick också lyssna!
Se i mitten på bilden mellan flickor och pojkar

Redan från andra sidan gatan hördes dessa gossars musicerande som var värt en slant tyckte flickorna.

Framme vid Pariser Platz satt en helklassisk och helkvinnlig stråkkvartett och spelade
Två  tysta och stelposerande clowner störde ju inte musiken!
Mest spännande var denne man som på världens alla språk
(beroende på turistens ursprung) 
 utfärdade pass för tillträde till såväl amerikanska, brittiska, franska som ryska zonen.
Gary fick ta sig en titt på Siegessäule som glimmade i fjärran

Berlin:4 Seriöst turistande

Dag två beslöt vi avverka ett antal museer. Vi fann att för att uppsöka Tekniska museet skulle vi åka U-bahn till Gleisdreieck. Denna station stängdes på grund av sin närhet till muren 1972. Dessutom var det i början på 1900-talet en rangerbangård. U2 är just nu föremål för ombyggnad.

Väl utkomna ur tunnelbanan hamnade vi i ett virrvarr av gamla järnvägsbroar, ödetomter och avspärrningar. Så småningom letade vi oss dock fram till  Science Center Spectrum.

 Här experimenterar vi tillsammans med en familj från München, som faktiskt frågade oss om vägen!
Efter museibesöket vandrade vi Stresemannstraße entlang. Vi pausade för lunch på Cafe Stresemann. Det var en varm dag, 27° så vi försökte sitta ute under parasoller, men flyktade in på grund av getingsvärmar. Sedan fortsatte vi vår vandring till Topografie des Terrors.

Niederkirchnerstraße hette tidigare Prinz-Albrechtstraße. Det var här som Gestapo hade sitt högkvarter.Vi tyckte inte Vattenfall hade valt sin reklamplatz särskilt väl….

 Förtjusande är ju inte ordet, men väl Sehr interessant
Den stora grå byggnaden i bakgrunden är Görings Reichluftfahrtministerium, numera säte för 
Bundesministerium der Finanzen, BMF

Sedan 2010 finns även en byggnad

I dessa sammanhang är det gott att ha *Gary Sparkledust till hands…
* Förklaras i kommande blogg…

Trevligt misstag

I förrgår återsamlades Antikrundan för höstsäsongen. Det var vid Klöva hallar, Söderåsens mest kuperade avsnitt. Eftersom jag inte hade varit så aktiv med jogging etc valde jag korta banan…

Det var ju rejäla höjdskillnader, skälet till att korta banan bara var 2.0 km!
Efter fyran skulle ju vi kortisar springa till 10an. Vilket jag gjorde. TRODDE jag. 
Jag stämplade i tionde rutan
MEN
När jag sedan skulle läsa in mig på väg till 11an, stämde ingenting. 
Jag upptäckte omsider att jag ju sprungit till, och stämplat vid, femman!
Jag fortsatte helt sonika springa HELA långa benan.
En redig genomkörare
(litet kantareller skördade jag också…)