Axel Munthe 2: Parisåren

”Här börjar historien om Axel Munthe, en bröstklen yngling som den 30 oktober 1876 – dagen före sin nittonårsdag – steg på morgonsnälltåget på Stockholms Centralstation för att anträda resan söderut.
Återresan skulle ta sextiosjuår.

Ju mer man fördjupar sig i AM:s livsöde desto mera fascinerad blir åtminstone jag!
Flera saker frapperar:

  •   Det djupa intryck som hans personlighet gör på omgivningen
  •  Hans företagsamhet och förmåga när det gäller projekt, både intellektuella, konstnärliga men även idrottsliga!
  •  Hur hans bosättning först i Paris, sedan i Rom och inte minst på Capri  leder till att han blir bekant med hela Europas jetset från 1880-talet och framåt
  •  

och då har jag inte nämnt hans djupa musikalitet som liksom ”bara fanns där” och utgjorde  del i den framgång han hade i de borgerliga salongerna…

    Genom att klicka TVÅ ggr förstoras bilden till läsbarhet.

    Han startar med att på rekordtid och rekordung avlägga fransk läkarexamen 1879 och framlägger 1880 sin doktorsavhandlign i Paris. Han hamnar mitt i det svenska konstnärskollektiv som valde att förkovra sig därstädes såsom:

    Carl Fredrik Hill
    Severin Nilsson
    Gustaf Cederstöm
    Albert Edelfelt
    Geor Pauli
    Carl Larsson
    Carl Skånberg
    Hugo Birger
    Nils Forsberg
    Ville Vallgren
    Søren Krøyer
    Richard Bergh
    De flesta är samtidigt hans patienter. Han är mycket populär, inte bara beroende av att han inte tar betalt!
    Ernst Josephson, som AM vårdade för syfilis, målade hans porträtt.
    Ernst Josephsons porträtt av Munthe målat 1981 eller -82, inköpt av prins Eugen 1917.
    August Strindberg var ju också vid den här tiden i Paris, och fick 1884 ett friskintyg av AM för att teckna en livförsäkring.
    En stor anledning till Munthes sociala framgång är hans relation till Excellensen Sibbern:
    Georg Sibbern (1816-1901) var en av Norges främsta statsmän och diplomater. Han tjänstgjorde bl.a. i S:t Petersburg, Köpenhamn, London, Washington och Konstantinopel innan han 1958 blev norsk statsminister i Stockholm, en post som han stannade på till 1871. Hans sista tjänstgöring var som minister i Paris från 1978.
    Axel blev läkare vid den Svenska legationen och fick den sjukliga fru Sibbern som patient. Paret var barnlöst. Mellan Georg S  och Axel uppstod en stark vänskap, närmast av far-sonförhållande som fortgick till Sibberns bortgång.  Sibbern var mycket kulturellt inriktad, skrev själv dikter bl.a. denna om Axel: 
    Saa har Vor Herre skabt ham
    Med hele sin rige Haand,
    Og nedlagt Skatter och fylde
    I denne glødende Aand.

    Rør ei, hvad Herren skabte,
    Det er Hans Eget Værk!
    Og see icke hen till Skyggen,
    hvor Lysningen er saa stærk.

    Han gaar paa egne Baner,
    Og kan du ej følje dem
    Var vis, at Herren dem kjender,
    Og Selv vill føre han frem.

    Via Sibbern introducerades Axel för den den diplomatiska kåren och fick även ekonomiskt understöd. Han hade ju svårt att ta betalt – så länge råkade han ut för tillfälliga ekonomiska svackor.

    Han upprättade sin läkarpraktik i Paris i ett ”fint” område i Paris under 1881. Adressen är Avenue de Villiers 90 (Bengt Jangfeldt påpekar att Alexander Dumas den yngre bodde i 98!)

    MEN

    Han tar ofta långa sommarferier, hälsar på släkten i Sverige eller turistar. Han är väldigt naturintresserad och gör långa fotvandringar. 
    Så t.ex dyker han upp i en engelsk familjs, Balfour, reseminnen från 1885. De möter honom på båtresan mellan Bergen och Trondhjem. I det 14 personer stora sällskapet finns en blivande operasångerska, en skådespelare och en författare, alla kvinnor. När de på kvällarna musicerar, sjunger folksånger från Europas alla hörn, lägger de så småningom om märke till den stillsamt lyssnande unge mannen. I Trondhjem skiljs deras vägar – Munthe skall vandra upp ”till lapparna”. Själva har de hyrt ett hus i Jämtland, men man kommer överens att ta kontakt.
    Efter fjällvandringen dyker  han så upp i Jämtland. Han har ju redan  varit i Neapel i samband med koleraepidemin där,  september-oktober 1884 och rapporterat om det i stockholmstidningarna och så småningom i en bok ”Bref från Napoli” skildrat sina upplevelser, så han har mycket spännande att berätta för överklassdamerna om ”verkligheten”.

    En av de engelska damerna Maude Valérie White skulle sedermera översätta boken till engelska.

    Överhuvudtaget blev kontakten med denna familj avgörande för Munthes gradvisa övergång till att känna sig mest befryndad med den anglosaxiska kulturen, satsade från och med nu att att förkovra sig i det engelska språket.

    Men inte nog med denna kontakt. Under samma fotvandring fortsatte han till Rättvik där han träffade Carl Snoilsky. Tillsammans med denne reste (fotvandrade!?) han så till den norska staden Molde där Snoilsky skulle sammanträffa med Ibsen. I Molde kontaktade Munthe även Bjørnstjerne Bjørnson som han kände tidigare från Paris….

    Sommaren 1986 var AM i Schweiz. Han hade ofta ärende dit för att beledsaga patienter.  Alpluften ansågs ju nyttig för lungsiktiga, vilket ju AM själv ju också var. När han då ändå var i ”trakterna” passade han på att bestiga Matterhorn Det höll på att sluta med förskräckelse, gjorde det faktiskt för en annan deltagare, en engelsman, som tragiskt omkom. Vad man förstår av diskussionen efteråt och Munthes resebrev ”Snöstorm” i Aftonbladet berodde dennes olycka delvis på att han var dåligt utrustad och förberedd för ett sådant äventyr.

    MEN
    det avskräckte inte Axel. De mest flagranta exemplet på hur han ständigt drogs till att söka faran, sökte dödsskuggans dal, för att hantera sin depressivitet, är när han, trots dåligt väder och trots att det är för sent på året ändå bestiger Mont Blanc i slutet av september.

     FÖRST
    vandrar han 25 km på 2000 m höjd över tre bergskammar, för att mot all ”beprövad erfarenhet” fortsätta upp mot Mont Blanc trots att den första snön fallit. Han hade svårt att övertala guiderna att medfölja. Mont Blanc uppnås OK, men på nervägen fångas de av en lavin, och det är ett underverk att de lyckades ta sig ur med livet i behåll. Axel förfryser flera tår, en skada som han får besvär av resten av livet. Det var med nöd och näppe han undkom en amputation som var läkarnas första strategi.
    MEN
    han får ju stoff till sina tidningsartiklar
    OCH
    till Boken om San Michele*

     Efteråt citerar Axel Heinrich Heine:
    Der Tod ist nicht, aber das Sterben ist eine schändliche Erfindung!

    * Händelserna ovan finns beskrivna i boken:
    Kapitel 7 LAPPLAND
    Kapitel 8 NAPOLI  och
    Kapitel 17 DOKTORER 
    där efter inledande reflexioner över olika läkares praxis han beskriver sin bestigning av Mont Blanc.

    2 svar på ”Axel Munthe 2: Parisåren

    1. Fundering krin Georg Sibbern. Det står ju i ovanstående att han var barnlös, men det finns ju nutida släkt med samma namn, som jag trodde var hans barnbarns barn. Hade han möjligen en utomäktenskaplig son?
      Inte för att jag vill rota i andras familjer, men det kommer mig att undra. Kanske är det syskonbarn?

    Lämna ett svar

    Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

    Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.