Slutredovisning

När vi kom till Centralen hade Milda Margarin just satt upp ett pepparkakshus där

Jag hann med så mycket under mitt novemberbesök i Mälardalen att jag ännu inte hunnit redovisa sista Stockholmsbesöket.
När jag tidigt i höstas läste i SvD att Moderna museet skulle ha en utställning med Salvador Dali tänkte jag :” Nu eller aldrig…”
– Jag har aldrig varit på Moderna museet.
– Salvador Daliutställningen på Louisiana 1973 blev startskottet för vår barnaskaras estetiska fostran!
Vi hade tur med vädret och kunde, efter en sväng in på Klara kyrkogård, i sakta mak flanera ner längs Drottninggatan.
Vi lyssnade på en farbror som spelade El Condor pasa
Det blev en ganska lång promenad, så det var bra att det fanns flera stora ankare man kunde klättra i och skaffa sig krafter att äntra backen uppför Skeppsholmen.
Och när vi kom fram så visade det sig att de visade just den tavlan som väckt så stor förundran och beundran hos Pappa = den djefla mannen 1973:

Han spanade in detaljerna under Guillermo Tells vänstra fot!
De väckte samma sensation i nästa generation.
Kan ej beskrivas Måste ses!

4 svar på ”Slutredovisning

  1. Men varför kom ni inte hem till oss när ni var så nära? Ni praktiskt taget såg hem till oss från musei-ön.

  2. Hur skulle vi kunna veta det?
    MEN
    Denna resa var ju en första gångare – nästa gång jag kommer till Stockholm blir det bättre framförhållning!

    Jag har ju Östasiatiska ogjort….

  3. Intressantast på utställningen, vid sidan av återseendet av herr Tell, var Dalís mediekarriär. Han hade t.o.m. gjort reklamfilm.

  4. Pingback: LÄST! | Vikeningarna funderar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.