I torsdags kväll var det körkonsert i Vikens kyrka. Jag satt i solen i trädgården på middagen och skalade äpplen och hade planerat en rask promenad fram och tillbaka…
Det var Lunda Röster som underhöll oss med ett för höstkvällen passande program:
Som tidigare meddelats har dagens födelsedagsbarn antagits, och nu startat sin studier på läkarlinjen. Vid mitt Västeråsbesök pluggade han flitigt, hade knappt tid att lyfta blicken från datorn….
Jag gick en tur längs stranden och noterade att, trots återkommande bemödanden från kommunens sida att göra den motståndskraftig, har vår badbrygga…. redan demolerats av den första höststormen.
Bilden från 5/7 2008
Annat var det förr….
MEN
Det har kommit en ny flotte någonstans ifrån…
Vi samlades i gryningen vid Vegeås mynning med avsikt att få en skymt av kungsfiskaren.
Dagens fåglar:
Först demonstrerade äldste sonen sin nya sprinkleranläggning.
Även hans äldste son fick sig en förevisning.
Sprinklerna (?)…
Här satsas det på prunkande fägring till våren.
Slutligen städades plattgången upp inför vintern.2007 delade jag med mig av mina recept på morotskaka.
Via ICAs Buffé har jag nu prövat en modernare lättlagad ochsmaklig, variant:
Klicka på bilden för bättre läsbarhet!
Väl bekomme!
Efter en tur i trädgården då jag noterat att höstfärgerna efter förra veckans köldknäpp börjat lysa upp de sommartrötta rabatterna sitter jag här och hör hur stormen rasar där ute. I min ”skolade” hjärna dyker det upp gamla versrader:
Hösten är kommen, hör stormarna gny!
Svanen tar afsked och svalorna fly!
Blomman har bäddat i mossan sin graf,
Vågorna brusa på villande haf.
Näcken mot klippan guldharpan slår,
Skogsbruden fäller sitt grönskande hår.
Solen är slocknad, så mörkt blir på hed;
Regnbäckar gråta längs fjällarna ned.
Källan på knä står invid deras fot
Och i sin urna tar tårarna mot
Sommarn här nere har slutat sitt lopp,
Där uti stjärnorna tindrar han opp.
Gröna visboken publicerades första gången 1949. Mitt exemplar är femte upplagan från 1964.
Denna vistext fanns i alla sångböcker på fyrtiotalet. Jag försökte via Google lista ut vem som skrivit den – men fick leta fram Gröna visboken i När-Var-Hur serien för att komma fram till att det var Carl Fredrik Dahlgren.
Sökte på ”Näcken mot klippan
guldharpan slår” och upp kom
O W Uddén. Det är nog
Olof Wilhelm Uddén, tonsättare, 1799-1868,
anställd vid tullen. Som tonsättare är U. fort-
farande känd tack vare manskvartetterna
”Hösten är kommen” och ”Över fjällarna grå”
Denna bild är tagen redan den 1ste juli men medtogs till båtföraren för att bestämma dropplats.
Den minnesgode erinrar sig att den gamle vid havet den 2dre juli stupade i strandkanten vid Norra stranden i Viken strax söder om Svinbådans fyr.
Nu var det så dags för gravsättningen. Enligt den gamles anvisningar kremerades han, och han önskade bli strödd. Vi tog snabbt reda på att man kunde, efter att vederbörligen ha fått tillstånd från Länsstyrelsen, strö, eller snarare sänka hans aska i havet.
Jag hade omsorgsfullt valt ut en dag som var av symbolisk betydelse för oss – (mer om detta i ett senare blogginlägg). När dagen randades var det stormvarning….
Begravningsbyråns representant var där medförande ”urnan”. Den är av ekologiskt material och upplöses så småningom helt. ( ingen miljöförorening här inte…)
Jag medförde lappar med bilden ovan för att informera om VAR sänkningen skulle ske, och de haiku (se nedan) jag diktat när jag på morgonen vaknade vid regnsmatter mot fönsterrutorna. Vi fäste en sådan lapp på urnan, eftersom vi ej lyckades få upp knuten för att få I den.
Så var det då dags att äntra båten.
Väl framme vid ”platsen”, se rubrikens position, dvs rakt ut från vår badplats vid Svinbådan gick vi ut på akterdäck….
Vinden hade stillnat för ett ögonblick medan den svängde över på sydväst. så de vågade stänga av motorerna en stund.
Det ser ut som vi bara var två – men fotografen bakom kameran blev ju ej förevigad….
Dessutom finns ju ytterligare en son som varit tvungen att lämna walk over.
Med teknikens landvinningar kunde han dock vara med oss via etern.
Stoftet från älskad
make och far nu simmar
i brusande hav.
Sommarens stiltje
förbytts i höstligt regnrusk,
dock vila i frid!
Se även
Nu kunde vi i lugn och ro anträda färden hem.
….och sedan for alla till stranden och badade..
eller snarare
Vi gick till Restaurang Bryggan och åt festmåltid!
Se även
Och
Innan ishavsvindarna svepte ner över oss gjorde vi svamputflykt. Det var något för sent – det fanns många Karl Johan men de flesta var maskätna.
Vi hittade litet brunsopp, några sillkremlor och ETT kantarellställe, amt sotbrun vaxskivling – så det blev till en svampstuvning i alla fall.
Sedan passade vi på med litet bergsbestigning, medan vi väntade på Pappa Olle som löptränade.
eller
Wenn jemand eine Reise tut kan er ´was erzählen
Nu när jag är änka prövade jag att utnyttja SJ:s service istället för att förorena klimatetet genom en ensam bilresa. Vägen upp till Mälardalen gick enligt plan.
MEN
Jag startade hemresan på Eskilstuna Central och infann mig i god tid före avresa 12.09. Redan på perrongen träffade jag en medresenär som skulle till Linköping på föredrag – hon var lärare i särskolan och skulle förkovra sina kunskaper om barn med neurologiska handikapp.
Vi satt i livligt samspråk på tåget, när jag plötsligt upptäckte att det gått en halvtimme utan att tåget rört sig ur fläcken! Förseningen – som lär ha berott på ett elektroniskt fel – blev så småningom mer än 45 minuter. Det utlovades i högtalarna ett gott omhändertagande i Norrköping för de resenärer som missade sin anslutning.
Väl framme i ”kundservice” fungerade inte kölappsmaskinen…
MEN så småningom kom en funktionär och trollade fram nr 67 när de expedierade nr 42.
Jag släppte före mig en nervös resande som skulle iväg om 8 minuter, men där mobilbokningen hade fallerat.
Det visade sig att jag visserligen kunde få åka med nästa X2000, som startade 15.35 i stället för 13.35
MEN
Någon sittplats fanns inte för mig förrän i Alvesta.
Jag fördrev den resterande tiden, en timme, på en Cafeteria i stationshuset. Väl där blev jag varnad av en olycksbroder (84) från Eskilstunatåget att den rabattbiljett på 50 kr han fått vid ombokningen INTE gällde på detta café.??? Inte hade jag fått någon rabattbiljett…
Nåväl – det visade sig att mannen ifråga var på resa till ett barnbarn i Malmö som skulle fylla 10. Han var änkeman sedan 2 år och tidigare ABB-anställd. Han berättade att det var bekymmer även med tågen på bron på grund av Obamas besök i Köpenhamn.
Så klev jag då ombord på X2000. Det fanns enstaka lediga platser, men varje gång tåget stannade satt jag ju i vägen och fick flytta på mig.
Mellan Mjölby och Nässjö satt jag bredvid en datorförsedd dam som meddelade att jag kunde få återbäring för förseningen och visade tillvägagångssättet. Hon hade tidigare varit anställd inom psykiatrin men jobbade nu på Banverket! Nu fick jag upp kameran och försökte fånga både denna hjälpsamma medresenär och hennes dator – men fick hjälp av en dam på andra sidan gången för att få vidare perspektiv.
Det slutade med att även hon blev konterfejad och jag utdelade bloggadress till båda!
Mellan Alvesta och Hässleholm kunde jag så utnyttja en alldeles EGEN plats. Där blev jag granne till en försynt engelsktalande ung man som uppgav sig komma från Estonia. Vid närmare samspråk visade det sig emellertid att han egentligen var ryss.
Äntligen framme i Hässleholm. Utan försening hade jag redan 17.23 varit framme i Helsingborg.
Jag hade tur med bussen mellan Knutpunkten och Viken – endast 10 minuters väntan – och kunde 3 timmar försenad äntra mitt lyckligtvis kvarstående och oskadade hus.
