Magnificent!


Tillsammans med 100 000-tals amerikaner på plats och miljoner åhörare i TV-sofforna över hela världen följde vi i går eftermiddag The inauguration of the New President of America.
Ärade medborgare. Jag står här i dag, ödmjuk inför utmaningen som ligger framför mig. Tacksam, för den tilltro ni har visat mig, medveten om de uppoffringar som våra förfäder gjort. Jag tackar president Bush för hans tjänande av vår nation och sin generositet. 44 presidenter har nu tagit presidenteden. Eden tas ofta mitt i moln som samlas. Vi är i mitten av en kris, det vet alla. Vår nation är i krig. Vår ekonomi är försvagad. Hem har förlorats, jobbs förlorat. Varje dag bringar nya bevis på att vår miljö är hotad. Dessa är indikationerna på en kris. Mindre mätbar är gnagande rädsla som finns över vårt land. Utmaningarna är allvarliga och många, men vet detta – de kommer att klaras av! På denna dag samlas vi för att vi har valt hopp före rädsla. På denna dag förkunnar vi ett slut på löften som inte hålls som allt för länge har styrt vårt land. Tiden har kommit för att sluta med barnsligheterna. Tiden har kommit för att välja vår bättre framtid. Alla är jämlika, alla är fria och alla förtjänar en chans att få njuta av glädje.

Storhet kan aldrig ges bort, den måste förtjänas. Det är inte en resa för de svaghjärtade. Det är en resa för de som gör och inte säger. Sådana män och kvinnor har burit oss på vägen mot rikedomar och frihet. För oss har de svettats, plågats under piskan, stridit och dött. Om och om igen arbetade dessa kvinnor och män tills deras händer blödde för att ge oss ett nytt Amerika. Den här resan fortsätter vi i dag. Vi förblir ett av världens rikaste och friaste länder. Våra arbetare behövs inbte mindre i dag än de gjorde för en vecka, en månad, ett år sedan. I dag börjar vi plocka upp oss själva, damma av oss och förnya vårt land!

Var vi än ser finns jobb som msåte utföras. Vi kommer att bygga broarna och vägarna, vi kommer att återskapa vetenskapen och teknologin, vi kommer ta vara på solen och vinden, vi kommer utveckla våra skolor och universitet för att möta den nya tiden. Det kan vi. Det ska vi.

Vissa ifrågasätter våra ambitioner. Deras minnen är korta. De har glömt vad det här landet redan har gjort. Vad fria människor kan uppnå. Vad cynikerna inte förstår är att marken under dem har förändrats.

Frågan är inte om marknaden är ond eller god. Dess möjlighet att utveckla världen är oifrågasatt. Men rikedom kan inte frodas när den bara kommer till de rika. (…)

Angående vårt försvar: våra grundare stod inför saker vi inte kan föreställa oss. De idealen ljusar fortfarande upp världen och vi kommer inte att ge upp dem.

Till alla andra nationer som lyssnar idag, hela vägen till min faders födelseland: ni ska veta att Amerika är en vän till alla som står för fred och frihet och vi är beredda att slåss för freden igen!

Vi äger det här arvet. Vi klarar än svårare krav. Vi kommer att ansvarsfullt lämna Irtak till dess folk och styra upp Afghanistan. Vi kommer inte att be om ursäkt för vår livsstil och för dem som vill utvidga sitt försvar genom terror – ni kan inte stå ut lika länge som vi och vi kommer att besegra er!

Vårt arv är en styrka, inte en svaghet. Vi är formade av varje språk och kultur och vi står enade. Hat kommer att segla bort, när världen blir mindre måste USA spela sin roll. Till den islamska världen söker vi en ny tid, med ansvar och respekt. (…) De som kräver makt genom korruption, ni ska veta att ni är på fel sida av historien. Folk i fattiga länder, vi ska jobba bredvid er för att få era åkrar att blomstra och mätta era magar. Världen har förändrats och vi måste förändras med den. När vi ser världen som viks upp inför oss minns vi med ödmjukhet våra förfäder. De har något att säga oss. Vi hedrar dem, inte bara för att de vaktar vår frihet, utan också för att de ville hitta något större än välståndet hos sig själva. Det är precis den känslan som måste flytta in i oss alla. För hur mycket regeringen än kan och vill göra, ligger mycket ansvar på nationen.

Det är brandmannens mod att storma en rökfylld korridor, arbetaren som hellre går ner i tid än ser sin kollega få sparken, föräldern som gör allt för att föda dess barn. De är framtiden.

Det som behövs är en återgång till ansvar för varje amerikan, att vi har plikter gentemot oss själva och resten av världen. Det finns inget mer uppfyllande än att göra allt för uppgiften. Det är källan till vårt självförtroende, meningen till vår frihet. Det är anledningen till varför en son till en far som mindre än för 60 år sedan inte ens hade fått bli serverad på en lokal restaurang i dag kan stå framför er och svära presidenteden.

Så långt har vi rest.

Låt oss ta oss an stormar som kommer. Att när vi testades vägrade vi låta den här resan stanna av. Vi bar gåvan av frihet och tog den med oss på ett säkert sätt till kommande generationer.

Tack. Gud välsigne er. Och Gud välsigne Amerikas förenta stater.

Handfast

Den femte januari var det ett gnistrande underbart väder.Efter att ha läst en artikel i HD om flyttning av ”Handen” som ingen människa ser på grund av dess undanskymda placering, beslöt vi utforska förhållandena. Det var som sagt en härlig dag, vindstilla och sol.
Vi kollade på Räddningskryssaren, passerade krogen Bryggan , men hittade inte ”rätt pir”. Vi frågade slutligen ett passerande par som visade oss tillbaka till den södra änden i anslutning till Kvickbadet

Först upptäckte vi till vår förvåning att piren i hela sin längd på minst hundra meter var dekorerad med keramikplattor!:

Längst ut på piren fann vi slutligen vad vi var på jakt efter.
Handen är skulpterad av Kerstin Ahlgren och sattes upp 2003. Den skall symbolisera den öppna hand som mötte de danska judarna när de tvingades att fly undan Gestapo hals över huvud 1943.

Stor flykt av judar till Sverige
Förvarningar om en planerad tysk razzia mot judarna i Danmark den 1 oktober 1943 ledde till att flera tusen danska judar lyckades fly till Sverige. De flesta tog sig över Sundet i små båtar till Skåne. Som i alla andra länder som styrdes av Tyskland skulle judarna gripas och sändas till koncentrationslägren. Alla lyckades inte fly eller gömma sig före razzian den 1 oktober. Den dagen deporterades 472 danska judar till tyska koncentrationsläger, där omkring 100 av dem dog.

Det var perfekta förhållanden för fotografering!

Det var det emellertid inte när vi besökte Höganäs hamn häromdagen, tillsammans med vårt äldsta barnbarn Johan.

I gengäld fick vi sällskap av tvenne grimme ællingar,
och kunde följa framskridandet av bastubygget, som ju är utlovat färdigt 1ste februari!

Följ den spännande fortsättningen!

Fotande

Vad har han för sig?

Jag har ju köpt mig en ny kamera. den gamle har fått överta den kasserade och har försiktigt startat sin kompetensutveckling:
På nyårsafton promenerade vi i strandskogen och hörde plötsligt spillkråkans vilda tjoande – och där satt den ju! Uppenbarligen var det en hona eftersom bara baknacken är röd!

Porslinsstudier

Vad tittar de på?
Jo, Antikmagasinet!


Efter Antikrundan ger Kunskapskanalen ett magasin, denna gång behandlades Kinesiskt porslin.
Det gamla ”Ostindiska” har sjunkit i värde. De nyrika kineserna föredrar gammalt inhemskt, kejserligt porslin!

Tulpanens dag 2009


2006 inträffade Tulpanens dag den tjugonde januari.
2007 den artonde.
MEN
2008 och i år redan den 15 januari!?.
Jag misstänker att det har något med veckoslut och försäljning att göra….
I varje fall har de denna vecka kampanjpris på Citygross: 29.90 för 10 stycken kan det ju vara värt att fira att halva vintern gått!

Vi njuter dem tillsammans med våra tynande Amaryllis,
men alla har inte givit upp än!

38 år senare

Nu är glada julen slut, slut, slut. Vi har ingen julgran att bära ut, ut, ut.
Däremot har både Syrran och jag källare och biutrymmen fulla av övervintrande pelargonier.

Här Syrrans (och hennes svärdotter Maries) före beskärning.
Syrrans efter beskärning, som företogs 7 januari.
Hon räknade till 48 (svärdotterns)+24 egna

Mina härrör alla från de tre jag under stor möda hemförde sommaren 1971.
Jag brukar inte beskära mina förrän senare delen av februari.
Jag räknade mina pelargonier och jag räknade dem om igen:
Det var summa 57 rosa sådana jag fann,
i denna svala, men frostfria lokal.

Travesti:
Men jag räknade alla segel
och räknade om igen

ifrån Flying Jibb till Railer och Mesan
det var summa tjugotvå vita segel
som där gick
på den glittrande blåa ocean

Läsförhoppningar VT 2009

När jag läser inlägget från januari 2008 blir jag litet beklämd
Inte en enda av de planerade läsprojekten har genomförts.

I stället för att gräma mig över ej genomförda planer, får man glädja sig åt det som faktiskt blir av.*
7 oktober 2007 satte jag denna bok på akutlistan:
Sedan en vecka, julbestyren avklarade, har jag, äntligen efter 15 månader, kommit igång.
Jag valde boken i samband med att jag gick med i en av Bonniers Bokklubbar för ett 10-tal år sedan. Den stod, eller snarare låg, sedan och samlade damm tills min käre kusin Hans rekommenderade den. Den plockades då fram och sattes på läslistan se ovan.

Nu när julhelgen är överstökad har jag så sakteliga kommit igång. Det är en väldigt stimulerande och tänkvärd bok.
Den är skriven av Bryan Magee .

Efter en allmän introduktion om filosofins väsen går han i tur och ordning igenom :
1. Grekerna och deras värld: Thales, Anaximander, Herakleitos, Pythagoras, Xenofanes, Protagoras, Sokrates, Platon, Aristoteles, Kynikerna, Skeptikerna, Epikureerna och Stoikerna.

2. Kristendomen och filosofin: Augustinus, Boethius, Roger Bacon, Thomas av Aquino, Vilhelm av Ockham.

3 Den moderna vetenskapens början: Kopernikus, Galilei, Isaac Newton; Machiavelli, Francis Bacon, Hobbes;

Boken är modernt pedagogisk, ungefär som en tidskriftsartikel i sin uppläggning, med citat, illustrationer och faktarutor. Visst har jag, som smickrar mig med att vara bildad, hört talas om de flesta av ovanstående – men har hittills inte haft någon reell uppfattning vad var och en haft att bidraga med för att föra filosofin framåt.

Riktigt intressant börjar det bli när jag kommer till
4. De stora rationalisterna: Descartes, Spinoza och Leibniz
Descartes har jag haft ganska god kläm på visar det sig, så icke med Spinoza och Leibniz .
Särskilt Spinoza fängslar – sefardisk jude som växte upp i Holland, uteslöts ur den mosaiska församlingen vid 24 års ålder – kallades till en professur vid universitetet i Heidelberg, men tackade nej. Han försörjde sig genom att slipa linser till astronomiska instrument och dog troligen i silikos!
Om honom skrev Bertrand Russell: ”… den ädlaste och mest vinnande av de stora filosoferna.”

*
” Med en psykologisk insikt som på ett slående sätt förebådar Freud hävdar Spinoza att vår vanliga känsla av att vara fritt handlande varelser är en illusion som bygger på att vi för det mesta inte är medvetna om de verkliga orsakerna till våra handlingar. Genom att vi på reflektionens väg skaffar oss denna medvetenhet kan vi vinna frihet, inte i den meningen att vi bokstavligen kan handla fritt utan genom att vi får en förståelse och insikt som gör att vi kan acceptera saker och ting sådana de är.

Han är den förste i Europa som framförde denna tanke. Men i motsats till Freud hävdade han samtidigt att det var befängt av människor att ständigt vara upptagna av personliga problem som bara är futtiga småsaker: vi bör försöka se våra problem i den stora helhetens perspektiv, och då inser vi att de är obetydliga – och det hjälper oss i hög grad att uthärda dem.
Han använder den minnesvärda bilden att vi bör se på vårt liv ur evighetens synvinkel: det latinska uttryck han använder, sub specie æternitatis citeras fortfarande ofta.”

I skrivande stund har jag kommit till kapitel
5. De stora empiristerna som inleds med Locke. (sid 108/231)


Jag kommer då plötsligt ihåg en bok jag läste år 2000 och som jag recenserade så här:
Författare : Iain Pears
Titel : Den fjärde sanningen
Lånad på Vikens bibliotek – läst under juli 2000
Historia vero testis temporum, lux veritatis, vita memorae, magistra vitae.
Cicero : Historien är i sanning tidernas vittne,sanningens ljus, minnets liv, livets lärare.

IP, som är journalist och konsthistoriker, skriver i detektivromanens form en krönika från händelser i Oxford 1663.
Fyra olika versioner ges av samma händelseförlopp:
Först av en uppdiktad italienare Marco da Cola
Sedan av en likaså uppdiktad person, son till en av Karl den II:s män
Så av John Wallis, professor i geometri, ansedd som den störste matematikern i Oxford före Newton.
Och slutligen av Anthony Wood. antikvarisk forskare och historiker.
Personregistret omfattar 27 personager inklusive da Cola varav endast denne och ytterligare 2 är uppdiktade.
Bland de historiska personerna finns sådana som Robert Boyle, John Locke och Christopher Wren!
Boken omfattar 709 sidor och ger en mycket detaljrik skildring av det politiska och vetenskapliga läget i England vid denna tid samtidigt som Pears lyckas med att berätta en spännande skröna.

Jag minns den som synnerligen läsvärd, Boyle hade jag ju insikter om på grund av Boyle´s lag men dåligt Locke.

I am now still confused but on a higher level
Följ med mig den spännande fortsättningen!

Kristidsvärv

Under hösten har krisstämningen spritt sig i västerlandet.
MEN
Vi som varit med förr har i god tid skruvat ner the spendings ad modum Mr Micawber:

His name has become synonymous with someone who lives in hopeful expectation. This has formed the basis for the ”Micawber Principle”, based upon his observation:

”Annual income twenty pounds, annual expenditure nineteen nineteen six, result happiness. Annual income twenty pounds, annual expenditure twenty pounds ought and six, result misery

Eller på svenska: Det ger snabbare och lättare resultat att minska utgifterna, än att öka inkomsterna.

Min kära moster Elsa var en fena på att sticka.
Vid hennes bortgång 1981 ärvde jag korgavis med restgarner, stickor och virknålar i alla de storlekar, , knappar etc.
Uppvuxen som jag är under och efter kriget med knapphet, brist och ransonering har jag inte nänts kasta…
OCH
NU kommer de väl till pass:

Med hjälp av en bruksanvisning jag kopierat från en stickbok jag lånat på biblioteket har jag fixat Årets julklapp:

De dög till födelsepresent också

Städning


Lottens blogg har utspunnit sig en diskussion om dammsugningsfrekvens.
Jag har där gjort ett inlägg, men vill nu här komplettera med erfarenheter som jag med ålderns rätt besitter:
Min morfar var borstbindare.
Jag citerar: Min moster hade vid sin död en sopborste som hon fick av sin far när hon gifte sig 1928. Den har jag/vi (det är mest min man som städar…) nu – används så gott som dagligen!

Den är helt överlägsen allt fabrikstillverkat man kan köpa nu.
Min mormor berättade också stolt om borstar, som han gjorde till Helsingborgs valskvarn:
De malde mjöl och en roterande borste skulle sopa rent hjulen från agnar och annat stöv. Han gick miste om kontraktet ett år för att en konkurrent bjöd under.
Valskvarnen återkom emellertid nästa år:
Den andres borstar höll inte måttet, borst lossnade och hamnade i mjölet!

När dammsugaren kom, blev sopborsten inte lika oumbärlig.
Dessutom görs ju, vare sig på 40-talet eller senare i plasteran , maken till borstar.

Nu när vi inventerar på torpet hittar vi fler av morfars produkter – still going strong efter snart 100 år!
Så på köksgolvet, efter matlagning, måltider och allmänt spring ut och in i trädgården är det geschvint (moster Elsas uttryck!) att bara sopa – fram med schyffeln – et voilà!

Ockapropos stortår man behöver inte frukta att trassla in sig i några sladdar….

Kontrollbesök

Mellan frostknäpparna och snökaosen passade vi på att inspektera torpet.
Och där var sig likt…
Men ändå inte?
Den ensamma fura som sedan Gudrun 8-9 januari 2005 stått i ensamt majestät har ju knäckts!

2005-10-02
2009-01-10
Vi passade på att ta hem litet fin björkved. Den är av föreGudrunkvalitet!