HIP i januari!

Nu gäller det att frossa i rotsaker!Mitt allra äldsta recept på palsternacka är det här, den gamles favorit!!

Gratinerade palsternackor

6 medelstora palsternackor ca 800
vatten, salt
1 msk smör
2 msk vetemjöl
2 dl palsternackspad
2 dl mjölk
ca 150 g rökt skinka
2 dl riven ost

Skala palsternackorna och skär dem i fjärdedelar på längden. Koka palsternackorna nätt och jämnt mjuka i lättsaltat vatten ( 1 tsk salt/1/2 l vatten), 10-15 min.
Ta upp palsternackorna och lägg dem i en ugnssäker form. Sätt ugnen på 250 °.
Smält smöret i en kastrull. Rör ned mjölet och späd med gönsaksspad och mjölk.
Låt såsen koka 3-5 min.
Skär skinkan* i strimlor. Rör ned skinkan och hälften av osten i såsen. Smaksätt med salt och peppar om det behövs.
Häll såsen över palsternackorna. Strö över resten av osten.
Gratinera i ugnen tills rätten fått färg ca 10 min.

* I januari kan man ofta få överbliven färdigkokt julskinka till extrapris!
Se även palsternackgratin och morotssoppa

Stormy weather

De hade lovat orkanbyar.
Men nja…
Det verkade ju som det skulle i första hand beröra Bohuslän och norra Götaland.
En ny Gudrun var ju knappast aktuell, men kanske en Per??
En tur till stranden bekräftade att det inte var värsta scenariot. Erfarenheterna från Gudrun gör ju dock att SMHI och energibolagen är på alerten när det tycks dra ihop sig.

Så t.ex hade de flesta fartyg lagt sig för ankar – endast ETT fartyg skymtade.
Eon har, till skillnad från i januari 2006 nu föredömlig information om aktuella strömavbrott.
Man kan t.ex konstatera att torpet vårt inte bör vara drabbat, strömavbrotten markeras efterhand på kartor.
Kl 13.39 var det 345 i Ljungby kommun som var utan ström, kl 15.14 endast 100
Samma tid var 3256 i Älmhults k. utan ström. Det hade 15.14 reducerats till 542!

På resa med Tukydides


skulle man också kunna, för att travestera Kapuscinski, kalla Sture Linnérs lilla memoarbok
Ingen människa är en ö, för.

Det är en liten skrift på 167 sidor där SL 2007 berättar om ”Människor jag mött”
Inledningsvis verkar den rätt så banal. Hans litet sirliga gammaldags stil med en myckenhet av citat verkar först litet”tråkig”.
MEN allteftersom läsningen pågår blir man alltmer fascinerad av vilket rikt och spännande liv han har levt – mitt uppe i världshändelserna samtidigt alltid med Iliaden och Tukydides i fickan.
Titeln är från 1600-talspoeten John Donnes:
Ingen människa är en ö, fullständig i sig själv utan en del av det stora hela.
In English :
No man is an island, entire of itself; every man is a piece of the continent, a part of the main. If a clod be washed away by the sea, Europe is the less, as well as if a promontory were, as well as if a manor of thy friend’s or of thine own were: any man’s death diminishes me, because I am involved in mankind, and therefore never send to know for whom the bell tolls; it tolls for thee.
De personer han berättar om:
Albert Einstein
Gösta Törngren, generalen på Gotland
Motståndsgruppen i München Vita rosen med syskonen Scholl
Eugenios, grekisk chaufför åt SL som Röda Korsdelegat 1943-5;
“Flickan i Kambodja”,som han mötte då han var FN-sändebud 1979 för att förhandla om matleveranser till de båda sidorna i kriget.
Dag Hammarskjöld
Albert Schweitzer
Giorgios Seferis
Max Hayward, språkgeni, väktare av rysk kultur i en järntid.,,
Barbro Alving
Allan Edwall
Pramoedya Ananta Toer, indonesisk författare och frihetskämpe.
Carl-Ivar Ståhle

Vid varje möte diskuterar han “de gamla grekerna”.
Så till exempel med Hammarskjöld vid dennes fritidsställe i USA:
Jag citerar:
Till ägorna hörde en liten insjö och i den låg vi båda och plaskade när han plötsligt frågade:”Vilken bok i världslitteraturen som du tror att jag inte läst skulle du vilja rekommendera åt mig?”. Jag svarade Aiskylos Perserna.” – “Varför?”
Jag påminde honom om att en liten skara greker vid Salamis lyckats slå tillbaka persernas väldiga invasionsstyrkor.Över denna närmast mirakulösa bragd reser Aiskylos med sitt drama ett segermonument utan motstycke, präglat av ädel besinning, vidsynthet och varmhjärtat medlidande – därtill på ett svindlande skönt språk.

I det långa kapitlet Isranunkeln om Dag H omnämner SL, utöver DH:s eget författarskap
Saint John Le Perse, Ibsen, Mats Svegfors, Mäster Eckehart, Thomas a Kempis,, Johannes av Korset, Martin Buber, Stendahl, Evelyn Waugh, Kai Hammerich, John Moorhead, Carina Burman och slutligen
Caj Lundgren: Kajenn som citeras:

Vad tiden är i själva grunden
och all sin innersta natur
kan ingen rätt förstå i själva stunden.
Den är en ström och samtidigt en bur,
ett osynligt och ändlöst spår i sanden,
ett slutet rum som ingen tar sig ur.

Gamla vänner vi e

För en vecka sedan hade vi nöjet att luncha tillsammans med våra reskamrater till Grekland 1983 och Egypten 1988
Första gången vi satt till bords tillsammans var strax utanför Aten, första gången jag åt grekisk sallad – numera en favorit.
Mest talade vi om vårt besök i Egypten – näst barn och barnbarn, förstås.
Dagen till ära hade jag tagit fram min antika skärva:
som jag plockade i öknen på väg till oasen Al Fayyum. På bilden nedan ses den svenska reseguiden i vitt och den egyptiska busschaufören.
Det fanns gott om skärvor – troligen från den grekiska perioden kring Kristi födelse.

Det var strängt förbjudet att ta med sig några som helst fornföremål – men jag hoppas det är preskriberat nu!?
Vi vandrade kring litet i staden, tittade på den gamla bevattningasanläggningen i samband med Bahr-Yussefkanalen,
shoppade (jag har fortfarande kvar 2 särkar som jag använder som elegant morgondress),
och vilade sedan ut vid den naturliga sjön Moeris.

St Knut


I anslutning till den stora fornborgen Gråborg på Öland ligger St Knuts kapell,

eller snarare ruinen efter en kyrka helgad till Knud den (IV) helige som vi besökte när vi avfirade svåger Göran

Det är honom ( Knut inte Göran,och som det visar sig nedan inte DEN Knut!) vi har och tacka för att julen varar – inte til paaske men väl till den 13 januari i Skandinavien.
D.v.s. om man får tro Länsstyrelsen i Kalmar län:
Kapellet har varit helgat åt den danske helgonkonungen Knut som blev dödad i ett uppror i Odense år 1086 och som senare blev skyddspatron hos den danska handelsorganisationen Knutsgillet.
MEN
Det finns en Knud till nämligen Lavard, också han heligförklarad!

Erik Ejegods son med tillnamnet Lavard (= lord/herre) var visserligen aldrig kung i Skåneland, men blev ändå på ett särskilt sätt knuten till vår historia. Knud Lavard skapade sig ett stort förtroende i Skåneland och i Sønderjylland, och kung Niels son Magnus befarade, att Knud Lavard skulle bli en övermäktig medtävlare om den danska kronan. Trettonafton 1131 mördades Knud Lavard svekfullt av Magnus i Haraldsted skov på Sjælland. Knuds broder Erik Emune ropade på hämnd och ett blodigt inbördeskrig inleddes med kung Niels, dennes son Magnus och de flesta av Danmarks biskopar på den ena sidan mot Erik Emune, den mäktiga hvidesläkten och skåneländarna på den andra. Efter inledande motgångar för Erik Emune ställde sig ärkebiskop Asser på Eriks sida, och inbördeskriget kulminerade i slaget vid Fotevik nära Skanör på pingstdagen 1134. Där stupade Magnus och med honom inte mindre än fem biskopar, 60 präster, ledungsflottans befälhavare och många stormän. Erik och Asser stod som segrare, och efter att kung Niels mördats i Slesvig av några av Knud Lavards handgångna män var Erik Emune obestridd herre i Danmark. Minnet av Knud Lavard lever kvar på båda sidor om Sundet i form av de s k Knudsgillena i Lund, Malmö, Landskrona, Ystad, Skanör, Östra Tommarp och i Flensborg i Sønderjylland.

Sedan finns det en tredje, d.v.s. den andre
Knut (II) den store 1018-35, men det är en anden historie, som HC sa
Läs mera
og her
We are still confused but on a higher level

Das Lesen: Uppdatering

Idag är det årets första RIKTIGA vardag.
Efter julhelgens ostrukturerad nöjesläsning dags för struktur!
Vid midsommar konstaterade jag att jag läste fem böcker parallellt.
Av dessa har jag nu läst tre, nästan läst

och inte ens börjat på
The Second Djungle Book

Nästa uppdatering var den 31 augusti, då jag föresatt mig att fördjupa mig i The Templars.
Detta berodde ju på, som framgår av inlägget, att jag ville reda ut begreppen när det gällde Da Vincikodens innehåll.

Även om det inte var förutsett, har jag ett bra utgångsläge för att bedöma Arnfilmens kvalitet!
(Det kommer nog att dröja innan jag ser den… men den kommer väl på TV(?))

Jag har läst nästan hela The Templars. Som framgått av delrecensioner går den tillbaka ända till Abraham och Jerusalems Tempel.

En intressant spin-off-effekt av genomläsningen är att jag fått stor inblick i hur händelserna i Europa och Mindre Asien 1000-1400 AD inklusive Stora döden har relevans än i dag för Palestina/Israel – kristendom/islam – Irak/Bagdad/Iran/Afganistan/Al Qaida etc

Men nu to something completely different…

Eller egentligen inte:
Jag tänker ge mig i kast med
som samlat damm på skrivbordet i snart sex år.
Det är en dubbel tegelsten 622 sidor.

Recensionen, en understreckare i SvD inleddes så här:

”Ett ämne som ofta diskuterades i det tidiga 1900-talets folkrörelse gällde livets mening. Vad är lycka? Vad menas med ett gott liv? – det är frågor som återkommer i protokoll från nykterhetsloger, studiecirklar och fackföreningar.

I godtemplarlogen Skärgårdsvblomman, i Holmsund utanför Umeå, anordnades på 20-talet en omröstning om ”Är livet värt att leva?”, en fråga som majoriteten besvarade med nej. Protokollet rapporterar ”fann mötet att livet inte är värt att leva”.
Denna fråga ställdes upprepade gånger inte bara i Skörgårdsblomman utan även i andra loger och föreningar. Det vanligaste svaret är emellertid inte nej utan ” diskussionen får utgöra svar på frågan”

Födelsedagsbarn 2


Historien om vårt kära födelsedagsbarn som idag fyller 8 år är delvis en hårresande sådan.
Hon har i år utvidgat sin sfär geografiskt och socialt.

Hon har varit på Guldbröllop,
åkt utomlands:
här äter hon t.ex. smørrebrød i Helsingør.
Hon har gått på museum,
men mest är hon en konstnärlig, romantisk drömmare som älskar skönheten.

Har den äran att gratulera!

Trattbägarkulturen

Detta är en flintyxa från bondestenåldern, också benämnd Neolitikum.
Den fanns i min morbror Rulles kvarlåtenskap.

Den fick Oskar i julklapp – han är intresserad av historia.
Det är en spetsnackig yxa, typisk för trattbägarkulturen.

Vi kom att tala om detta när vi for genom Döshult och Oskar frågade :”Vad är en dös?
Någon uppenbar dös finns nu ej i Döshult men väl Beredskapsmuseet.
Det får vi besöka neste gang!

Skegriedösen

Födelsedagsbarn 1

I sommarens soliga dagar….
Dagens födelsedagsbarn
är nu 4 gånger så gammal som på bilderna nedan
I röd klänning med kusinerna Lisa och Erik.
I röd mössa med bröderna Johan och Edvin.
Då var det minsann snö i Skåne…

Här får hon själv hjälpa till med hurrandet på 16-årsdagen!
Many Happy Returns of the day!!!